Jag älskade första halvan av Athena Farrokhzads sommarprat. Lyssna igen ni som rasat och skrikit. Lyssna på någon som förbannar rasismen, gränskontrollerna, ojämlikheten. Som mött allt från vardagsfördomar till hot om våld och som hatar det. Sätter ord på en högst rättfärdig vrede.
Nej, Sverige är varken genomrasistiskt, utan välfärd eller odemokratiskt. Men heller inte bra nog. Och vem ska påpeka det om inte en poet?
Fundera sedan över hur en människa med ett sådant frihetspatos hamnat bland kommunisterna. Denna gråtrista ideologi med kulsprutor och mentalsjukhus som enda argument mot poeter som ifrågasätter ordningen.
I ljuset av framgångarna för en ny slags vänster är detta en av vår tids stora frågor.
Jag vill inte fördöma Athena Farrokhzad för slagorden om förstatligande av produktionsmedlen. Snarare vill jag samtala. Om vad hon tror att människor kommer att göra för varandra utan pengar som bytesmedel: Kommer någon då ta på sig att dela ut paraplyer när det regnar? Laga andras tänder? Sopa deras port? Om vilka "vi" är som ska ta över makten, och vad hon tänker ska hända med alla andra. Alla som inte passar in.
Och om träden, som Farrokhzad menar ska vara allas. Det är de på många håll i världen. De huggs ner av den som kommer först, för att möta de mest grundläggande behoven, matlagning och värme. Skogarna skövlas, samtidigt som 3 miljarder människor lever med dålig inomhusluft. 1 miljon av dem dör varje år av kroniska lung- och andningsbesvär. Kvinnor och barn först.
I Sverige gjorde vi skogen till egendom, till resurs och exportvara. Den är grunden för vårt välstånd. För elspisarna som befriar våra hem från förgiftande rök. Samtidigt är träden fler och skogen tillgänglig genom allemansrätten. Är inte det bättre?
Jag vill samtala för att vinna Athena Farrokhzad och alla andra som tänker som hon för liberalismen; för demokrati, marknader, öppenhet och mångfald. Det gör mig uppriktigt bedrövad att vi som säger oss värna dessa värden har kunnat förlora en generation människor med frihetslängtan och avsky för förtryck, rasism och orättvisor? Hur kan vi vinna dem? Och vilka hamnar vi med om vi inte gör det?
Mattias Svensson
Redaktör, Magasinet Neo