Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lyssna inte på Åkessons överdrifter om eliten

HEM TILL BYN. Jimmie Åkesson i Almedalen 2019.Foto: SVEN LINDWALL

Karin Olsson om hembygd, populism och litteratur.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Var är egentligen ”globalisterna” som Jimmie och hans gelikar i världen pratar om? Den rika eliten som inte bryr sig om vilket land den befinner sig i. Som inte kan skilja den ena hotellobbyn från den andra. Som likt finanskapitalet flyter över gränserna i sin nyliberala kamp för att upplösa nationer och andra gemenskaper viktiga för vanligt folk.

I kulturvärlden är i alla fall sådana typer helt ute. Istället pågår där ett febrilt sökande efter rötterna, som i Sverige sällan återfinns i metropolerna.

Två år i rad har Augustpriset i den skönlitterära kategorin gått till verk som på olika sätt handlar om hembygd. Förra årets vinnare var Linnea Axelssons diktverk ”Ædnan”, nordsamiska för landet, marken och jorden, som skildrar två samiska familjers historia.

Husköpet blev inte av, men mannen glömde avbeställa flaggstången.

Och årets pristagare, Marit Kapla och hennes ”Osebol”, utspelar sig i en liten by vid Klarälven i Värmland där författaren växte upp. Hon har intervjuat nästan alla som bor där nu och förädlat köksbordspratet till något som närmast liknar lyrik.

Det är väl nån sjukdom då.

Det är väl nåt i botten.

Det är väl att jag är uppfödd här.

Det är väl det. 

Här är det verklighetens folk som talar.

Jag känner igen snacket i ”Osebol”. Det låter som samtalen över förmiddagskaffet på skånska Linderödsåsen där jag kommer ifrån.

En annan av höstens mest uppmärksammade böcker, statsvetaren Peter Esaiassons reportage ”Förorten”, handlar också om identitet och hemkänsla. Han har intervjuat hundratals människor som bor i Bergsjön och Hjällbo. En överväldigande majoritet trivs i sina kvarter, men känner sorg över att andra ser ner på dem. Detta är trots allt deras plats på jorden.

Särskilt rörande är historien om den kurdiske mannen i Hjällbo som lade en handpenning på ett hus. Samtidigt beställde han en flaggstång för att bli den förste invandraren i området som hissade en svensk flagga. Husköpet blev inte av, men mannen glömde avbeställa flaggstången. En fadäs som kostade honom 7000 kronor.

Böckerna om dessa platser påminner om den nationalistiska retorikens groteska överdrifter.

Det är en närmast övertydlig bild av människan som inget hellre vill än att höra till, muta in sin plats just där han är. Som de flesta av oss önskar.

Populisternas fiendebild, internationellt ofta beskriven med antisemitiskt färgade begrepp som ”globalister” och ”kosmopoliter”, benämns mest i Sverige som rätt och slätt ”eliten”. 

Det är riktigt att inflytelserika människor med stort kapital sällan bor i Bergsjön, Osebol eller någonstans i Sápmi. Men böckerna om dessa ställen påminner likväl om den nationalistiska retorikens groteska överdrifter.

I ett land som Sverige är den föreställda eliten som lever i en verklighet bortom bensinpriser och bundenhet till ett kärt hem försvinnande få. ”I love Sölvesborg” stod det i Almedalen på Jimmie Åkessons T-shirt, som han valt för att skilja ut sig från de andra partiledarna i dräkt och kavaj.

I själva verket har vi alla en plats att trycka på en sådan tröja.

 

Karin Olsson är kulturchef på Expressen.

Är tiden ute för sossen som landsfader?

Varför går det så dåligt för Stefan Löfven? Torbjörn Nilsson och Jenny Lindahl analyserar Socialdemokraternas kris. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen med Karin Olsson som programledare.