Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Luuk skriver ut brödernas självhatande tomhet

Martin Luuk. Foto: KRISTIAN BENGTSSON / NOK
Foto: NOK
Daniel Sjölin Foto: Olle Sporrong

Två bröder från Skara håller tomheten borta genom att offra allt för publiken.

Daniel Sjölin läser Martin Luuks nya roman ”Elkomikern”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Du sitter på ett vårdhem innan du ens fyllt gubbe, med sönderbränd hjärna och uttjänta inre organ i ett självhatande Sverige fullt av fläskfittor och cykelhjälmsförordningar. Din trogne bror, den ende som älskat dig, har du jagat på flykten. Dina synapser, som redan från början aldrig fick kontakt med människorna, är pulvriserade av årens badande i tusentals volt, i ett nummer som tog landet med storm men som du tjatade ut tills det knappt ens betalade bensinen. 

Du är elkomikern Lars. Ett bra tips blir att göra upp med din mor. 

Egensinnig bok

Småstadssvärtan i Martin Luuks nya roman kan få läsaren att tänka på Hans Gunnarsson, medan den avslappnade nedprioriteringen av gränsen mellan att berätta och gestalta, kanske snarare för tanken till en Claes Hylinger eller dylika. Liksom draget av skröna, där sannolikhet inte behöver djupförankras (exempelvis den att din bror borde ha stoppat dig tidigare, att din manager verkligen är så ond, eller att alla pengar plötsligt bara sinat). 

Böcker som kan bli ännu bättre som film ska man inte läsa med rödpennan i hand. Den vill stuva om för ökade tolkningsmöjligheter, och trycka ner information under raderna för större undersug. Rödpennan är på samtidsestetikens litteraturhantverkssida, vilken inte alltid är läsarens och ytterst sällan estradörens.

Unikt bra dialog

Bättre då att bara ta emot en berättare som är uppe och larmar på raderna med saker som att utan filter är världen en död öken, att Jimmie Kuken badade katten i grädde för att kompensera att han glömt den i bilen, och att halvheter är mer fulländande än helheter. Luuk är unikt bra i dialogen, har oneliners som liknar ut-och-invända strumpor och ödet som väntar bröderna är bara en av flera filmiska scener.

Och vi som aldrig har glömt bilderna av hur elefanten Topsy avlivas genom elektrifiering för att i underhållningssyfte demonstrera strömstyrka, vi vet hur mycket hypnotisk förtvivlan den meningslösa människan rymmer. 

ROMAN

Martin Luuk

Elkomikern

Natur & Kultur, 165 s.

Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!