För ett år sedan gick Anton Lundin Pettersson in genom dörrarna till Kronans skola i Trollhättan för att döda. Målet var människor som i hans föreställningsvärld inte hörde hemma i Sverige. De som borde ”skickas hem”, ”utplånas”, ”drivas bort”. Han hugger ner fyra personer – tre av dessa avlider, två anställda och en elev.
Dödandet är inte på något sätt urskillningslöst. Han passerar ett flertal människor utan att ge några som helst indikationer på att han är där för att döda. De som skadas och dör gör det på grund av vad de är. Deras hudfärg och etnicitet är hans måltavla.
Anton Lundin Pettersson tillhör den kategori av terrorister som går under beteckningen ”lone wolfs” eller ensamagerande. Tre miljöer genererar denna form av terrorister: vit makt- miljön, jihadister och den del av den anti-muslimska miljön som Breivik kom ur. Till detta kommer ensamagerande som skapar sina egna hemmasnickrade ideologier utifrån vad som rör sig i samtiden.
Men de är inte ensamma.
LÄS MER: Rasistiska mördare agerar inte i ett vakuum
Ett pågående krig
Ordet ”lone wolf” syftar till deras taktiska val, ingenting annat. De rör sig under radarn – även det är ett medvetet val – en taktik som länge predikats i olika extrema miljöer: starta kriget i ditt närområde, identifiera fienden, slå till. Taktiken är gammal och har under olika perioder predikats av rader av terrorinspirerade grupper. Nu flödar den fritt i sociala medier och på olika internetforum och hjälper till att skapa bilden av ett pågående krig. Ett krig som kräver aktioner, som kräver offer. Råd och tips om olika aktioner som bilbomber, knivattacker, mordbränder och skjutningar flödar fritt på olika nätforum. Tips på lämpliga mål sprids med vindens hastighet.
Och vid en given tidpunkt gör någon verklighet av dessa föreställningar, klär sig i en svart uniform, köper några knivar och beger sig till en skola, Någon annan köper ett par dunkar bensin och tar sikte på närmaste flyktingförläggning. Andra skaffar vapen och beger sig till en möte, en tidningsredaktion, en kosherbutik eller en synagoga.
LÄS MER: Anton Lundin Petterssons rasistiska idévärld
Anton Lundin Pettersson var en terrorist
Det är också det som är grundbulten i det taktiska konceptet. Den här sortens terrorister kan både agera helt ensamma eller tillsammans med någon likasinnad. Några av dem har kommit att ses för vad de är – terrorister. Andra, som Anton Lundin Pettersson, ses som något annat. Hans dåd har inte gett upphov till några debatter om skärpt lagstiftning eller övervakning. Det förekom inga högljudda diskussioner om den rasideologiska miljö som har fungerat som hans inspirationskälla. Han faller utanför mallen för hur vi historiskt sett har föreställt oss att terror ser ut.
Tidigare har terrorism främst definierats som någonting som kommer utifrån. Riktigt farliga har bara de som haft ”kopplingar till internationell terrorism” ansetts vara. Men bilden har komplicerats.
Polismyndigheter världen över är väl medvetna om att den här typen av gärningsmän utgör ett av samtidens verkligt stora hot. Och i en uppkopplad värld där den här sortens tankegods finns tillgängligt dygnet runt, är det hög tid att vi tar det på allvar.
Inte minst är vi skyldiga de människor som fallit offer att benämna det vid dess rätta namn – terror.
Heléne Lööw
Heléne Lööw är historiker och tidigare chef för Forum för levande historia. Hennes bok "Nazismen i Sverige 2000-2014" kom ut i fjol.
Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga texter!
