Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lundell gör sig dum om "Skam" med flit

Kristin Lundell tycker att vuxna människor ska sluta titta på ungdomsserier som "Skam".
Noora (Josefine Frida Pettersen) engagerar många...
Foto: NRK
...Isak (Tarjei Sandvik Moe) likaså.
Foto: NRK

Enligt Aftonbladets Kristin Lundell bör man inte intressera sig för ungdomsskildringar efter en viss ålder.

Gunilla Brodrej tycker tvärtom.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Aftonbladets Kristin Lundell är en underhållande skribent med säker stil och vass penna. I sin sågning av "Skam" (AB 7/1) gör hon sig däremot dum med flit när hon raljerar över att vuxna människor frivilligt utsätter sig för en tv-serie om skoltiden.

Texten riktar sig inte så mycket mot den norska tv-serien som mot dem som inte gör annat än pratar om den och kräver att alla andra ska släppa allt det har för händerna, titta och älska den. Lundell borde komma ut ur den bubblan var än den nu ligger. Det verkar vara dåligt med syre där.


LÄS MER: "Skam" är obrottsligt lojal med tonåringarna

Nog med "Skam"-hyllningar

Hennes starkaste argument till att hon inte vill, och ingen annan bör, lägga ner tid på tv-serien är att den handlar om ungdomar. Dessutom bör man inte utsätta sig för de olustkänslor som påminnelser om gymnasietiden kan frammana. Det är så dåligt uttänkt av denna skarpa hjärna att jag misstänker att Lundell har bestämt att det får vara nog med "Skam"-hyllningar, tagit sitt ansvar, omfamnat sin inre käring och helt enkelt ställt sig mot strömmen med några argument från magtrakten. Jag kan relatera till infallet. Det behövde komma en backlash.

Men. Lundells logik innebär knasiga begränsningar av vad man som fullvuxen kulturkonsument kan ta del av. Dels bör man avhålla sig från ångestframkallande fiktion. Dels bör man inte intressera sig för berättelser om människor som är yngre än man själv. Än mindre skildringar av barn, kan man tänka.

Den inställningen präglar tyvärr det offentliga samtalet där barn och ungdomar sällan tillåts att vara subjekt i egen rätt utan definieras som enhetlig (problematisk) grupp som måste kontrolleras (av vuxna) eller förhålla sig till en oförstående vuxenvärld.


LÄS MER: Nooras åmande skär i mig

Lysande dialog i "Skam"

Den unika estetiken i "Skam" vänder på denna den vanligaste verklighetsbeskrivningen och marginaliserar de vuxna. Det är för en gångs skull inte föräldragenerationens berättelse som är betydelsefull utan unga människor i färd med att skapa sin egen verklighet.

Dialogen är lysande, skådespelarna likaså. Ingen är tvungen att se den tredje säsongen på SVT Play, men ingen var tvungen att se "Fucking Åmål", "Glappet" eller "Torka aldrig tårar utan handskar" heller.

Man kan föralldel läsa seriestripen "Medelålders plus" i DN i stället.


Följ Expressen Kultur på Facebook så missar du inga texter

Det här är "Skam"

Den norska tv-serien "Skam" följer de fem vännerna Noora, Eva, Chris, Sana och Vilde från det att de börjar på Hartvig Nissens vidaregående skola i Oslo (motsvarande svenskt gymnasium).

Serien, som hade premiär 2015, vann tre priser på den norska tv-galan "Gullruten" i år, bland annat för bästa tv-drama, bästa nya programserie och årets nykomling.

I den första säsongen fokuserar berättelsen på Eva och hennes pojkvän Jonas. Säsong två följer Noora och hennes relation med skolans snygging William. I den tredje säsongen står i stället karaktären Isak i fokus som kommer ut som homosexuell.