Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Lukasjenka har startat krig mot sitt eget folk”

Svetlana Aleksijevitj kräver Lukasjenkas avgång: ”Lämna innan det blir för sent”.Foto: ANNACARIN ISAKSSON
Belarus president Aljaksandr Lukasjenka.Foto: NIKOLAI PETROV / AP TT NYHETSBYRÅN

Våldet eskalerar i Belarus efter det riggade valet – liksom folkets vrede.

Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj uppmanar diktator Aljaksandr Lukasjenka att lämna presidentposten.

– Ingen av oss kunde ens föreställa sig att kravallpolisen kan uppföra sig på det sättet, säger hon.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Vad tycker du om det som har hänt i Belarus de senaste dagarna?

– Jag tycker att makten har förklarat krig mot sitt eget folk. Jag ser hur samhället radikaliseras mitt framför ögonen på mig. Ingen av oss kunde ens föreställa sig att kravallpolisen kan uppföra sig på det sättet. Vi har sett liknande händelser i andra länder, men här skjuter de på en bil med ett litet barn i och barnet är helt täckt av blod, de slår en gravid kvinna, de ställer sig med knäna på de anhållnas nackar, det som fick den svarta befolkningen i USA att resa sig.

Och jag nämner inte ens vad som händer om natten.

– De haffar folk på gatan. De anhållna sitter i idrottssalar utan mat, utan vatten. Och viktigast av allt, helt fredliga människor. Idag har kvinnor bildat en levande kedja och bett ”vi vill veta sanningen om valet, döda inte våra män”. De bar blommor, bad vid ”Den eviga elden” [ett krigsmonument i centrala Minsk, övers. anm.]. Och när de började skingras attackerades de av kravallpolisen. Och jag nämner inte ens vad som händer om natten. Det är rakt av ett krigförande. 

Upplever du att folk är övertygade om att Lukasjenka förlorade mot Tsichanouskaja?

– Fullständigt övertygade. Och jag vet varifrån den övertygelsen kommer. Ingen ser omkring sig ens någon som skulle älska Lukasjenka, någon som ställer upp för honom som det var förr. Och hur kan man, efter allt detta som händer på våra gator, tro på den människan? Det sägs, Anatol Ljabedzka [oppositionell politiker, övers. anm.] sa det, han har väl säkra uppgifter, att det är massor med ryska kravallpoliser här. Vem ska eller kan gilla sådant? 

Låt hela samhället engagera sig i kampen, inte bara de tre kvinnorna.

– Belarusier har hela tiden understrukit att vi är fredliga människor, vi ska inte slå eller döda någon. Och denna nästan omänskliga, djävulska grymhet som kravallpolisen uppvisar, jag har svårt att tro att det är belarusisk polis. Jag vill tro att belarusiska män inte kan slå sönder sina mammor och systrar. I småstäder, där alla känner alla, vägrar kravallpolisen att slå människor. De sina vill inte slå de sina. Och här händer något ofattbart.

Hur ställer du dig till Svjatlana Tsichanouskajas utresa?

– Jag håller med de många som tycker att hon har gjort sitt. Hon var, och är, en symbol för förändring, för törst efter nytt liv och ärlighet, självuppoffring för sitt folk och sin man. I slutändan är inte en människa allsmäktig. Hon har gjort vad hon kunnat. Jag kan inte säga något negativt om henne. 

Jag har blivit kär i mitt eget folk under de senaste veckorna.


– Jag tror det är dags för männen att komma upp på scenen. Låt bilda en nationell räddningskommitté, låt eliten samlas, låt hela samhället engagera sig i kampen, inte bara de tre kvinnorna. Var och en av de tre är underbar på sitt sätt – Veranika Tsapkala och Maryja Kalesnikava också. Maryja är kvar på sin post. Men om man måste offra sina barn och vi vet hur våra ”styrkor” kan agera, hur de kan skrämmas, då behöver man inte bli förvånad över att Svjatlana och Verkanika lämnade fältet. Men jag tror att de kommer att återvända. 

Skulle du kunna axla en medlarroll?

– Medlare mellan vem och vem?

Mellan dem som ligger i konflikt just nu.

– Om jag hade varit lite yngre och inte sjuk, så kanske. Och jag ska hjälpa till med alla krafter jag har, men jag har varken fysiska eller andliga resurser för att leda den rörelsen.

Vad vill du säga till de människor som har protesterat och kanske kommer att fortsätta protestera?

– Jag är dem tacksam för att de räddar vår värdighet. Jag har blivit kär i mitt eget folk under de senaste veckorna. Det är helt nya människor, de är starka på ett helt annat sätt. Tidigare var jag något besviken på dem, inte nu längre. Vi måste organisera oss bättre. En kamp hittar sina ledare. Man ska inte tro att allt kommer att göras av de tre unga kvinnorna.  

Och vad skulle du vilja säga till Lukasjenka?

– Du har väl redan frågat mig om det. Jag skulle vilja säga det som Svjatlana Kalinkina [känd journalist, övers. anm.] så förtjänstfullt formulerade: ”Lämna snyggt”. Men det blir inte så, blodet har redan spillts. Så, lämna innan det blir för sent, innan du slänger folket in i den hemska avgrunden, inbördeskrigets avgrund. Gå. Ingen vill ha en Majdan, ingen vill ha blodspillan. Det är bara du som vill ha makt. Det är just din önskan som kräver blod. 

– Röstlistorna måste lämnas till allmän åskådan på alla röststationer. Så att folk vet hur man röstade. Låt oss göra det. Låt människor se hur många röster kandidaterna fick. Jag tror att Svjatlana Tsichanouskaja vann, jag tvivlar inte ens på det. Människor vill ha en förändring.

 

Av Jury Drakachrust

Intervjun publicerades ursprungligen på svaboda.org den 12/8. Radio Svaboda är en en betydelsefull motvikt till den statskontrollerade och ryska propagandan i Belarus, och en del av Radio Liberty/ Radio Free Europe.

Översättning från belarusiska Dmitri Plax.

SVETLANA ALEKSIJEVITJ

Svetlana Aleksijevitj är en belarusisk, ryskspråkig författare och journalist född 1948. Som en av den samtida ryskspråkiga litteraturens främsta företrädare tilldelades hon 2015 Nobelpriset i litteratur för sina ”mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.
Aleksijevitj har skrivit en serie om fem dokumentärromaner vid namn ”Utopins röster. Historien om den röda människan”, som behandlar ”Sovjetmänniskan”. Till de mest kända av dessa hör ”Bön för Tjernobyl”, ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” och ”Tiden second hand”.