Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Loretto Villalobos

Publiken får en hint om Hilma af Klint

Fredrik af Klint och Mette af Klint. Foto: Ewa Malmsten-Nordell
Från Modernas Hilma af Klint-utställning 2013. Foto: Åsa Lundén, Moderna museet.
Mette af Klint. Foto: Håkan Larsson.
Fredrik och Mette af Klint. Foto: Håkan Larsson.
Mette af Klint. Foto: Håkan Larsson.
Foto: OLLE SPORRONG
1 / 7

Hilma af Klints liv spelas upp på Moderna museet i Stockholm.

Loretto Villalobos ser en opera om ett fängslande konstnärskap.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

OPERA | RECENSION. Vi befinner oss i en drömsk värld. Mest iögonfallande med Fredrik Glahns ljusdesign på Moderna museet i Stockholm är det blåa och gula från sidorna – kvinnlighetens respektive manlighetens färger enligt Hilma af Klint själv. ”Hilma – an opera about hidden art” är den kongeniala titeln på kammaroperan om konstnärinnans liv. 

Åtta tablåer visar olika episoder ur Hilmas liv: systerns död och första kontakten med andevärlden under tonåren, studierna inom den teosofiska läran, mötet med gurun Rudolf Steiner och uppdraget till den motvillige brorsonen Erik att bevara hennes livsverk. Motvilligheten i släkten tycks ha avtagit. Det är inte mindre än två af Klintar – Fredrik (tenor) och Mette (sopran) – i projektet som har urpremiär på Moderna museet. Mette af Klint drog i gång det hela tillsammans med tonsättare Benjamin Staern och regissör Mira Bartov.

Hilma af Klint levde i brytpunkternas tidevarv. Kvinnosaksrörelsen – med rösträtten som huvudfråga – var på frammarsch som bara en av många politiska rörelser som strömmade ute i Europa. Därtill erövrade naturvetenskapen nya upptäckter som inte minst fick genklang inom filosofin och de andliga rörelser som växte fram. 

Utsedd av högre makter

Mitt i detta befann sig Hilma af Klint, verksam i spiritualistiska kretsar, däribland Edelweissförbundet som även Strindberg intresserade sig för. Som konstnär tillhörde hon de första generationer kvinnor som fick gå på Konstfack, men begränsades ändå av att kvinnors måleri sågs som ett tidsfördriv för välbesuttna ogifta damer snarare än konstnärskap i egen rätt. Hennes vision – eller mission – gick bortom att göra avtryck på konsthistorien. Hon var utsedd av högre makter till att med sitt måleri utforska och upptäcka världsalltets enhetliga hemligheter. 

Alltets enhet alltså. Så kan man väl också beskriva ambitionerna för detta stycke för piano, violin och cello. Mycket av det som framställs i storyn sker i det outsagda: musiken, de tysta partierna, videoprojektionerna. Ibland blir den sceniska gestaltningen för introvert, som en familjeangelägenhet. Hilma målade ju för mänsklighetens beskådan.

Det gör ingenting att gåtan Hilma förblir obesvarad. Musiken rör sig i lika abstrakta farvatten som hennes måleri – ibland märkligt dansant. Och gåtfullheten kring henne och hennes livsverk får fortsätta fängsla.

Opera

Hilma – an opera about hidden art

Musik Benjamin Staern

Libretto Mira Bartov

Regi Mira Bartov

Musikalisk ledning Stefan Lindgren

Ljusdesign och projektioner Fredrik Glanhs

Kostym Ulrika Lilliehöök Larsson

Idé och produktionsledning Mette af Klint

Moderna museet, Stockholm

Speltid 1.20 t.

Loretto Villalobos är kritiker på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Där berättar Lina Thomsgård om sin nya satsning, Stockholms kvinnohistoriska, ett ideellt museum med utspridd verksamhet över hela huvudstaden.