Brunhögerns favoritkung Karl XII var kosmopolit

RECENSION | BAROCKFEST I en tid när berättelser anses vara förstörda – ”spoilade” – om handlingen avslöjas i förväg, kan det kännas befriande när man får uppmaningen ”Skit i handlingen!” som vi fick i försnacket inför premiären av "Solen och Nordstjärnan" på Vadstena slott.

Så den överliggande ramstoryn om Karl XII:s och Ludvig XIV:s själsfrändskap känns mer som en förevändning för att ställa till med fransk barockfrossa på slottets bröllopssal. 

Men så ska Nicodemus Tessin d.y. också ha inspirerats av hovlivet på Versailles för verkställandet av hyllningsföreställningen "Narvabaletten". De nya musikvetenskapliga rönen att Anders von Düben lånade friskt av både Jean Desfontaines och Jean-Babtiste Lully ger också fog för föreställningen. 

Eskapism och barockkitsch

Prologen av Desfontaines ur "Le Désespoir de Tirsis" är en pastoral eskapistisk hyllning till livet och kärleken där herdinnor möter spelkort, fruktbarhetsgudinnor och havsnymfer och ingen mindre än självaste Amor gör ett inhopp. Anna Kjellsdotters fantasifulla kostymdesign med sina peruker, krinoliner, korsetter och styvkjolar är underbart barockkitschiga. Jag hade velat säga ”färgstarka”, men det hade inte räckt för att beskriva snillerikedomen. Åtta dansare trängs med nio sångare i brokiga scenuppställningar som i sin komposition påminner om målningar och tidstypisk koreografi.  

Efter sittpaus väntar Lullys "Nationernas Balett" ur Molières "Borgaren som adelsman", en commedia dell'arte-influerad nationalpastisch där orkestern under Dan Laurins ledning leker fram musikaliska schabloner från bland annat Spanien och Italien. Tänk lutor med samma temperament som flamencogitarrer. Här lyser den hjärtesorgsne Martin Vanbergs eleganta, delikata och pregnanta tenor och Annastina Malms sirliga mezzo.    

En återerövring av historien

I sista akten knyts säcken ihop med Dübens ""Narvabalett, där Karl XII:s krigståg görs till angelägenhet för såväl gudar som allegoriska väsen: Festguden (Richard Lindström) är deprimerad och ansatt av flegmatiska bakterier, men snart spår Läkekonsten (Martin Vanberg) Karl XII:s seger som kommer att ställa allt till rätta.

Om stormaktstidens krigshetsande kan ge en fadd eftersmak när man påminns om verklighetens politiska läge och nationalismens brunstänkta frammarsch så är det ändå till stor tröst komma ihåg att Karl XII – brunhögerns favoritkung – verkade i en kosmopolitisk anda. Bara en sådan återerövring av historien gör "Solen i Nordstjärnan" till en segrare. Och sätter man patriotismen åsido så har Vadstenaakademien tillsammans med regissör och koreograf Karin Modigh bjudit på en myllrande hyllning till teatern och musiken.

Loretto Villalobos är kritiker på Expressens kultursida.