Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Loa Falkmans misär är helt enastående

Loa Falkman. Foto: MARKUS GÅRDER / FOLKOPERAN
Tonsättaren (Loa Falkman) brottas med Författaren (Frida Österberg). Foto: MARKUS GÅRDER / FOLKOPERAN
Loretto Villalobos. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Folkoperan i Stockholm dammar av konflikten mellan tonsättarna Salieri och Mozart.

Loretto Villalobos ser Loa Falkman excellera i en dessvärre ojämn föreställning. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

OPERA | RECENSION. I Milos Formans film "Amadeus" utropar sig den förryckte Salieri till medelmåttornas skyddshelgon. Men det som leder honom till fördärvet är inte otillräcklighet utan arrogansen när han tycker sig kunna höra Gud tala genom Mozarts musik. Brottet är således högmod och inte giftmord, vilket gör Salieri till en tragisk legend snarare än en brottsling. 

Den dödliga rivaliteten mellan tonsättarna stadfästes i mytens värld långt innan den mångfaldigt Oscarsbelönade filmen 1984. Denna idé förekom redan i Pusjkins versdrama "Mozart och Salieri" från 1830, som i sin tur lade grunden för Nikolai Rimskij-Korsakovs kortopera med samma namn.

Operakonsten

Nu har Folkoperan i Stockholm plockat upp myten i en metaföreställning om operan som konstform – och med Salieris avundsjuka som ramberättelse. Första akten består till största delen av Salieris egna enaktare "Prima la musica e poi le parole" ("Först musiken och sedan orden") från 1786 i en ny bearbetning av Jonas Forssell och regi av Tobias Theorell.

En tonsättare, i denna tolkning Salieri själv, får i uppdrag att tillsammans med en författare skriva en opera på fyra dagar och diskussioner utbryter huruvida musiken eller texten ska ges företräde inom operakonsten.  

Studentspex

På Folkoperan har författaren bytt kön i Frida Österbergs kavata gestalt som utmanar Loa Falkmans stolte kulturman till Salieri som enligt utsago har "dräpt tonerna och sprättat upp musiken som ett lik". Vi möter också sopranen Eleonora som med Hillevi Martinpeltos gestaltning plockar fram hela registret av operadivans tillgjorda gester uppskruvade till max. Därtill komikern Tonino, vars roll också har genomgått ett könsbyte och sjungs nu av Jesper Säll

Det blinkas oförtrutet till operan som konstform och kanon. Orkestern, under Niklas Willéns ledning, blir en femte aktör på scenen som ensemblen spelar mot och rycker nothäften ifrån. Men trots skickligt utförande når inte verkshöjden på operastojandet längre än till det studentikosa spexets. Det är synd, för Salieri, alltså tonsättaren och inte rollfiguren, är intressantare än så.  

Loa Falkman

Andra akten, i huvudsak Rimskij-Korsakovs "Mozart och Salieri", innebär ett markant tonskifte: från första aktens komiska opera buffa till ett surrealistiskt drömspel. Golvet är nu täckt av förkolnade notblad och Salieri, sittandes längst fram på scenkanten, reflekterar över sitt eget skapande och sin värste konkurrent Mozart. 

När Loa Falkman under föreställningen får plocka fram tragedins hämndlystne förlorare är han enastående. Jesper Sälls lättsinnige Mozart står sig slätt mot sin missunnsamme konkurrent. 

Och som en grym ironi är det citatet ur Mozarts "Requiem" som dröjer sig kvar. Stackars Antonio Salieri.         

 

 

OPERA

SALIERI VS MOZART

Av Nikolai Rimskij-Korsakov, Alexandr Pusjkin, Antonio Salieri och Giovanni Battista Casti

Arrangemang Jonas Forssell

Dirigent Niklas Willén

Regi Tobias Theorell

Folkoperan i Stockholm

Speltid, 2.10 t.

 

Loretto Villalobos är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

 

I tv-spelaren visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Programmet finns också som podcast.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!