Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Livsfarligt att testa vår egen narkotikapolitik

Magnus Linton.

Foto: Jessica Segerberg
"Knark".
Magnus Lintons tidigare bok "Cocaina".

Helena Granström läser "Knark", om en destruktiv narkotikapolitik, av förre Expressenmedarbetaren Magnus Linton.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

MAGNUS LINTON

Knark: En svensk historia
Atlas, 333 s.

Vad är en nation? Frågans aktualitet tycks växa i takt med att dess svar blir allt mer undflyende. Ett nationalitetsbegrepp baserat på värderingar, språk eller sociala normer riskerar att utesluta en stor del av alla som i dag räknar sig som svenskar.

Men att uppfatta Sverige enbart som summan av alla de som har svenska pass, riskerar å andra sidan att bli överdrivet förenklat. Så länge den svenska nationen existerar, existerar också ett svenskt "vi", om än med en mängd olika möjliga definitioner - och som alla "vi" förutsätter detta nationella "vi" ett "dem".

 

Knarkaren som svenskhetens negation

 

Därmed spelar också idéer om vad svensken inte är, och inte gör, en central roll i skapandet av svenskhet. Att sådana kulturella tabun inte är statiska är uppenbart, men vid en given tidpunkt kan de likväl spela en avgörande roll för hur en nation förstår sig själv.

Magnus Lintons nya bok "Knark" har undertiteln "En svensk historia". Linton visar här hur "knarket" (detta värdeladdade samlingsbegrepp för snart sagt alla typer av narkotika) under decennier har fått utgöra ett slags svenskhetens negativa definition.

"Knarkaren" har betraktats som på samma gång del av och symptom på kulturens allmänna förfall, i första hand orsakat av destruktiva influenser utifrån.

Visionen om det narkotikafria samhället

 

Den svenska narkotikapolitikens uppgift har därmed inte i första hand varit att minska lidandet för enskilda missbrukare, utan att realisera visionen om det narkotikafria samhället, i första hand genom ideologiska kampanjer riktade mot ungdomar. Linton lutar sig tungt mot en mängd forskare när han visar hur denna vision har omsatts i hårdnackat politiskt motstånd mot åtgärder som sprutbytesprogram och substitutionsbehandling av missbrukare, vilket i sin tur har inneburit enorma kostnader i termer av såväl lidande som människoliv.

"Knark" utgör till stor del en historisk genomgång av den svenska narkotikapolitiken och en exposé över den anmärkningsvärda konsekvens med vilken den har genomdrivits, även i tider då dess negativa verkningar bör ha stått fullständigt klara. Här finns också vittnesmål - personliga berättelser snarare än fallbeskrivningar - som med all önskvärd tydlighet visar på drogproblematikens komplexitet.

Långt ifrån alla som använder droger blir beroende, men hos dem som blir det tycks såväl sociala som psykologiska och biologiska mekanismer vara verksamma. Drogberoendet som fenomen väcker frågan om huruvida dessa distinktioner ens är meningsfulla.

 

Vem ska fylla knarkarens plats?

 

Slutligen tycker sig Linton notera en vändning: parallellt med att såväl globalisering som vetenskapliga rön har fått den svenska linjen att framstå som allt mindre hållbar, tycks även synen på knarkaren ha förändrats.

Den ideologiskt grundade oviljan att differentiera mellan bruk, missbruk och beroende tycks kvarstå, men i stället för att betraktas som förtappade samhällsfiender tenderar nu samtliga droganvändare att förstås som sjukdomsfall; patologiska offer för kemiska obalanser i hjärnans belöningssystem.

Det är en samhällelig syn på drogande som i bästa fall är enögd på ett något mindre fatalt sätt än den tidigare. Och, en som uppenbart gör knarkaren mindre användbar som den ideala svenskhetens antites. Frågan är vem som skall fylla hans plats?

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar. Läs om Magnus Lintons tidigare bok "Cocaina" här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!