Livet som vrakgods i Roy Jacobsens roman

Roy Jacobsen.
Foto: Fredrik Arff

Nils Schwartz läser en succéroman av Roy Jacobsen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Roy Jacobsen är Patrick Modianos litterära motsats – han skriver aldrig samma bok en gång till, utan förflyttar sig rastlöst i tid och rum, även om han vanligen håller sig till Norge på 1900-talet.

Han är inget namn man refererar till på svenska kultursidor. Ändå tycks han ha en trogen läsekrets i Sverige, eftersom Norstedts fortsätter att ge ut hans romaner, oftast i översättning av Staffan Söderblom.

Hans senaste, den trettonde på svenska, heter "De osynliga" och är Jacobsens största försäljningsframgång i Norge – lite förvånande, eftersom det är en roman helt utan spektakulär dramatik. Tvärtom är det en stillsamt framskridande berättelse, skriven på exakt avvägd prosa, om en familj på en liten ö utanför norska nordkusten, strax söder om Lofoten.


Enligt baksidestexten utgår romanen från "verkliga händelser mellan åren 1913 och 1928", men det är egentligen ovidkommande. I allt väsentligt är "De osynliga" en suveränt gestaltad studie av ett stycke isolerat norskt liv bortom det större historiska skeendet för hundra år sedan.

Familjen består av dottern Ingrid – vars uppväxt följs till övre tonåren – far, mor, farfar och en faster som är lite eljest. De försörjer sig nödtorftigt på fårskötsel och faderns kvartalslånga vintersejourer på en fiskebåt vid Lofoten.

Ödets skiftningar bestäms främst av oregerligt väder, knal ekonomi, knapp skolgång, sällsynta grannkontakter – och givetvis döden, den väntade, den oväntade.


Några svenska arbetare lejs att bygga en kaj på ön. En av dem sår sin säd i den ogifta fastern – en ny familjemedlem tillkommer. Ingrid tjänar piga hos direktörsfamiljen på fastlandet, vars fiskfabrik går i konkurs. Direktören försvinner, hustrun blir sinnessjuk, och Ingrid lämnas att ta ansvar för de två barnen.

Visst händer det omvälvande saker på ön. Men livet går ändå sin gilla, slitsamma gång, obemärkt av omvärlden. Jacobsen lyfter upp ett stycke av det där livet som ett utsökt vrakgods i Norska havet, skimrande av salt, svett och fiskfjäll.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

ROMAN

ROY JACOBSEN

De osynliga

Översättning Staffan Söderblom

Norstedts, 223 s.