Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Livet på Kepler för långt bort för att levas

Jorden och Kepler.

Foto: R. Hurt/Rex Shutterstock

Lars Gustafsson dämpar entusiasmen kring Kepler 452b, som råkar ligga 1 400 ljusår bort.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Häromåret vid dekanens lunch för framstående naturvetenskapliga studenter vid University of Texas hamnade jag bredvid en mycket behaglig ung dam som i likhet med de andra vid bordet hade gjort något märkvärdigt. Vad hade hon åstadkommit, frågade jag. Hittat en exoplanet, svarade hon.

En ny tendens hos naturvetenskapliga fakulteten är att - rakt mot dålig gammal universitetsstil - släppa fram de allra yngsta forskarna till de dyraste och mest avancerade instrumenten; svepelektronmikroskop och McDonaldobservatoriets hårt bevakade observationstimmar med de stora teleskopen. Resultaten har varit anmärkningsvärda.

 

Jag undrade om hennes exoplanet under resten av världshistorien skulle bära hennes namn. Hon svarade - lite bittert - att så är det alltså inte numera. Det finns rimligtvis så många exoplaneter i detta stora universum att det skulle räcka till en egen för alla nu levande människor förklarade den unga astrofysikern. De får nummer, bjässarna. Ett nummer som inleds med den store astronomens och matematikerns namn, Kepler.

Sökandet efter exoplaneter har hela tiden haft en biton av sökande efter utomjordiskt liv. De flesta planeter är otänkbara av brist på vatten och av temperaturskäl. Det lär finnas en mycket stor exoplanet som uppvisar ett enda världshav. Som består av flytande järn!

 

Nasas Keplerprogram har alltså fastställt att det existerar en exoplanet, det vill säga en som hör till ett annat solsystem, som ligger på det avstånd från sin sol där liv antas bli möjligt. Kepler 452b ligger i konstellationen Cygnus, är 1,5 miljarder år äldre än jorden och något större. Den förefaller ha en yta av sten och kunna innehålla vatten. Och naturligtvis skymtar McDonaldobservatoriet i sammanhanget.

Nu ser man överallt förhoppningar, inte bara att 452b skall vara befolkad av så kallade intelligenta livsformer utan också att den skall kunna fungera som något slags reservplanet till vår egen. Jag måste tyvärr avråda från alltför vilda förhoppningar.

 

Vad de flesta människor inte alls har fattat är de verkliga dimensionerna hos det förskräckande ställe där vi har råkat uppkomma.

452 i Cygnus ligger på 1 400 ljusårs avstånd. Det innebär att den planet vi just nu "ser", det vill säga, fastställer som en periodiskt uppdykande störning i strålningen från en avlägsen sol, är planeten så som den såg ut under tidig folkvandringstid.

Sände vi en signal dit, och fick den omedelbart besvarad skulle proceduren alltså kräva 2 800 år.

Ungefär den tid som skriftspråk har existerat. Och ett porträtt av oss - just nu - anländer alltså år 3515. Finns vi kvar då? Lev väl broder 252b!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!