Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Liv som inte blev av

Foto: Fabrizio Bensch
Per Olov Enquist minns antinazisten Ture Nerman och hans dikt Den vackraste visan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag letar i mitt minne - finns det inte någon dikt som kan formulera sorgen över de döda barnen på en ö utanför Oslo? Så enkel, så vi förstår. En enda liten dikt, om de liv som aldrig blev av, och det som gick förlorat.Så minns jag plötsligt Ture Nerman, anti­nazisten och redaktören för tidningen Trots Allt mellan 1939 och 1945. Han visste vad nazism var. Men redan 1918 skrev han en liten dikt, mitt uppe under första världskriget, som också handlar om ungarna på Utöya. Den är enkel, och nästan barnslig, och sann.Om hur fint det kunde ha blivit.

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Paris-student


Den skulle ha lyst över länderna
och tvingat en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.


Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd liten Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig Paris-student.