Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Liu Xiaobo 1955-2017

Den kinesiske Nobelpristagaren och regimkritikern Liu Xiaobo är död.Foto: LIU XIA HANDOUT/EPA/TT
Liu Xiaobo gick från omtyckt litteraturprofessor till jagad aktivistFoto: LIU XIA HANDOUT/EPA/TT

Efter lång fångenskap har den kinesiske Nobelpristagaren och regimkritikern Liu Xiaobo dött av obehandlad levercancer. 

Hans öde visar på ett allt grymmare Kina, men också på en trött omvärld som prioriterar handelsavtal framför mänskliga rättigheter.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Under massakern vid Himmelska fridens torg 1989 låg den stammande och bland studenterna mycket omtyckta litteraturprofessorn Liu Xiaobo bakom en viktig överenskommelse. Hundratals människor hade dödats urskillningslöst när militären sköt sig fram till det nedsläckta torget i den varma sommarnatten. Men tack vare Liu kunde studenterna i hjärtat av Peking lämna över sig till myndigheterna utan att bli slaktade.

Liu Xiaobo döms till fängelse

Trots detta dömdes Liu till 19 månaders fängelse och hans liv tog en vändning – från framstående akademiker till jagad aktivist. Händelsen blev också symptomatisk för återstoden av hans liv. För även fast Liu alltid förespråkade fredliga medel, bestraffades han ofta och hårt. Under sin tredje fängelsevistelse gifte han sig 1996 med Liu Xia i kafeterian till sitt arbetsläger. De levde sedan under konstant övervakning, och vänner uppmanade paret att söka politisk asyl utomlands.

Men Liu visste att exil skulle försvåra hans bidrag till kampen för mänskliga rättigheter på hemmaplan. Han var förvisso redan arbetslös. Inget han skrev fick publiceras i Kina. Men hans tålamod och målmedvetenhet gav inspiration åt inhemska aktivister. I egenskap av förebild var Liu 2008 en av initiativtagarna till manifestet Charta 08, som likt Charta 77 i Tjeckoslovakien åberopade demokratiska reformer i Kina.

Dömdes för "omstörtande verksamhet"

Manifestet, som på kort tid lockade tusentals namnunderskrifter, uppmanade inte till någon revolution. Dialog och kompromiss var återigen Lius metoder. Kina förtjänar fristående rättssystem och medborgerliga rättigheter, men detta bör införas stegvis. Kommunistpartiet höll dock inte med. Liu greps snart, och under julhelgen 2009 dömdes han till 11 års fängelse med den svepande brottsrubriceringen “omstörtande verksamhet”.

 

LÄS MER: Fängslade fredspristagaren har obotlig cancer 

 

Liu Xia fick inte medverka vid sin makes skenrättegång. Utanför rättssalen höll polisen även en samling journalister och utländska diplomater, inklusive Sveriges ambassadsekreterare, i schack. Liu Xiaobo visste att han skulle dömas, och hade förberett ett sista anförande med rubriken “Jag har inga fiender” som han aldrig fick tillstånd att läsa upp.

Fick Nobelpriset – representerades av tom stol

Anförandet lästes i stället upp vid nobelceremonin i Oslo 2010, där Liu representerades av en tom stol eftersom Kina förbjudit hans familjemedlemmar att lämna landet. Där stod att Liu inte har några fiender och heller ingen avsky. Inte mot poliserna som övervakat honom och arresterat honom, inte mot åklagarna som åtalat honom, inte mot domarna som dömt honom. “Hat”, framhöll Liu, “är något som får en persons förstånd och samvete att ruttna bort”.

Ett ruttet samvete är dock inget som bekymrar Kinas myndigheter. Medan Liu Xia tappade förståndet under sin stränga husarrest, var Liu Xiaobo helt utelämnad till rutinerna i kinesiskt fängelse. Där råder en sedan länge beprövad metod att politiska fångar ofta inte får adekvat vård för sina hälsoproblem, eller rentav utvecklar nya sjukdomstillstånd på grund av dålig behandling.

 

LÄS MER – Svante Weyler: Sverige och Norge offrade sina ideal för pengar 

 

Det var därför knappast en överraskning att Liu i slutet av juni i år flyttades från fängelse till sjukhus i det absolut sista stadiet av sin levercancer. Sjukdomen var givetvis redan känd, men möjligheten till vård gavs först när det redan var för sent. Något som fortfarande inte gavs var frihet. Endast Liu Xia fick vara vid sin makes sida, samtidigt som övrig familj och anhöriga sattes under ökad övervakning och förbjöds tala med varandra om Nobelpristagarens tillstånd.

Världens ledare böjde sig för Xi Jinping

Såväl USA som EU och enskilda länder uppmanade Kina att låta Liu i enighet med sin uttalade vilja få vård utomlands. Pressen ledde till att experter från USA och Tyskland fick möjlighet att besöka Liu. De bedömde att han fortfarande var stark nog för att kunna resa. Men då det verkligen gällde var det ingen som vågade stå upp. För samtidigt som Liu Xiaobos tillstånd förvärrades sammanträdde G20 i Hamburg. 

Men där sades inte ett enda ord om Liu. Världens ledare var som vanligt upptagna med att förbättra sin bilaterala relation till Kinas president Xi Jinping, för att kunna dra nytta av Kinas ekonomiska boom. 

Human Rights Watch varnade för att Kina därmed “uppmuntras att fortsätta behandla politiska aktivister illa”. Någon press inifrån existerar inte eftersom Liu Xiaobo tack vare censur är okänd i Kina. Jag bodde i Peking 2010 och få av mina kinesiska vänner kände då till att han fick Nobelpriset. I dag ser jag Liu hedras på Twitter och Facebook, men inte på motsvarigheterna WeChat och Weibo i det Kina han gav sitt liv för att förändra.

Större press från omvärlden hade kunnat resultera i bättre vård, eller åtminstone en värdig avslutning i form av ett par veckor i frihet tillsammans med Liu Xia. Nu kommer hon i stället fortsätta övervakas, och Liu Xiaobo blev den andre Nobelpristagaren någonsin att dö i fångenskap. Den första var tysken Carl von Ossietzky, som just efter sitt fredspris flyttades från ett koncentrationsläger till ett militärsjukhus, innan sin död i Nazityskland 1936.

 

 

Liu Xiaobo 1955-2017

Liu Xiaobo föddes i norra Kina 1955, och tillhörde 1977 den första årgången universitetsstudenter efter Kinas kulturrevolution.

 

Efter doktorsexamen undervisade han vid ett universitet i Peking och skrev flera politiska böcker under tiden av relativ frihet innan massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

 

Våren 1989 var Liu gästprofessor vid Columbia University i USA, men såg det som sin plikt att återvända till Kina för att delta i demokratirörelsen.

 

Trots tre kortare fängelsestraff, konstant övervakning och flera erbjudanden om politisk asyl fortsatte Liu alltid sitt produktiva skrivande och aktivism.

 

2009 dömdes han till elva års fängelse i egenskap av medförfattare till manifestet Charta 08. Straffet avtjänades 600 kilometer från Peking, där hans fru sattes i husarrest.

 

2010 fick Liu Xiaobo Nobels fredspris. Vid ceremonin representerades han av en tom stol.

 

I juni i år kom beskedet att Liu var döende i långt framskriden cancer. Han tilläts inte åka utomlands eller ens återvända till Peking för vård.

 

13 juli dog han, 61 år gammal.

 

Jojje Olsson

 

Jojje Olsson är frilansjournalist i Taiwan.