Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lite för änglalik Angels in America

David Arnesen och Razmus Nyström. Foto: Jenny Baumgartner.
Staffan Göthe och Christoffer Svensson. Foto: Jenny Baumgartner.

Tony Kushners "Gay fantasia" blir snäll HBTQ-teater. 

Maria Edström ser Farnaz Arbabis "Angels in America" spegla tidsandan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Sommaren 1993 var jag i New York efter att en nära vän hade dött i aids i ett skrämt, okunnigt och valhänt Sverige. Den första delen av Tony Kushners pjäs "Angels in America" hade just haft premiär på Broadway, men teatern hade tyvärr sommaruppehåll och del två skulle komma först i november.

Men Act up-rörelsen präglade den där heta sommaren med sin upprört aktivistiska konst. Nu på Elverket kastas jag tillbaka till den tiden. I foajén sitter affischerna, till exempel den emblematiska bilden av den rosa tringeln med budskapet "Silence = death". 

Reagan brydde sig inte

Så många där och då talade om chocken i att leva i en tid när unga människor dog överallt i Amerika och hur lite majoritetssamhället och Reagan-administrationen brydde sig.

"Angels in America" blev en formidabel succé – Kushner smälte i sin pjäsdegel ihop amerikanskt sentiment med brechtsk distans och lade till änglar, drömmar och hallucinationer.

 

LÄS MER – Johan Hilton ser "Angels in America" på Stockholms stadsteater 2011

 

Det intressanta är att dramat trots sin tidsprägel oförtrutet fortsatt att spelas. Och regissören Farnaz Arbabi har måhända väntat in rätt tid för sin uppsättning; Reagan-tiden som en republikansk förövning till vår tids Trump-era. En av rollfigurerna är Roy Cohn, den skrupelfrie advokat som på sin tid verkligen lärde Trump sina finter och knep. 

Rollen skulle ha spelats av Wolff

Rollen skulle ha spelats av Rikard Wollf, men gick nu till Staffan Göthe som kreerar den med bravur. Hans Cohn är liksom en ihålig man, där avsky och maktlystnad blåser runt som höstlöv - en "straight man som ligger med män och som fått levercancer".

Hans motpol och adept är mormonen Joe, republikan av en mer oskyldig sort, fylld av förbjudna begär och plågad av sin olyckliga fru Harpers valiumknaprande  verklighetsflykt. Både Christoffer Svensson och Marall Nasiri bär fint dramats relationsbåge tillsammans med Razmus Nyströms Prior, sjuk i aids – rasande levande och så döende – dessutom på väg att överges av sin partner Louis klockrent spelad av David Arnesen.

Lekfull discokultur

Arbabi och scenografen Jenny Kronberg låter 1980-talets lekfulla och tillåtande discokultur ge inramningen; en enorm discoboll, en stor sminkspegel med glödlampor och en miniatyr av Bethseda-fontänen med sin ängel i Central Park. Foad Arbabis sceniska soundtrack pumpar och en grupp statister dansar, lyssnar, iakttar – som en kör utan ord men med uttryck och attityd i Elverkets stora scenrum.

Men trots detta blir Arbabis kraftigt bearbetade HBTQ-dito för en ung publik av det Kushner kallade ”A gay fantasia on national themes” till slut märkligt tam och snäll, lite ofarlig. Kanske är det tidsandan, kanske premiärnerver. Vi får se vad som händer i andra delen.

 

Teater

Angels in America – Del I 

"Millenium"

Av Tony Kushner (Del II har premiär 22 februari)

Översättning Nils Gredeby

Bearbetning Farnaz Arbabi, Irena Krauss, Mattias Brunn

Regi Farnaz Arbabi

Dramaten, Elverket, Stockholm

Speltid 3 t.

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida. Läs fler av hennes texter här. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!