KOMPARATIONER I KLANG. Tarquinius (Håkan Ekenäs) och Lucretia (Pers Anna Larsson) i Vattnäs. Foto: Petter Magnusson Foto: Mathias Clason
KOMPARATIONER I KLANG. Tarquinius (Håkan Ekenäs) och Lucretia (Pers Anna Larsson) i Vattnäs. Foto: Petter Magnusson Foto: Mathias Clason

Listar en listig

Publicerad

Vad kan en slug räv ha gemensamt med en hårt drabbad kvinna?

Lars Sjöberg jämför två sommaroperor utifrån ett antal olika kriterier.

OPERA

DEN LISTIGA LILLA RÄVEN | Av Leos Janácek | Regi Linda Mallik | Dirigent Simon Phipps | Läckö slottsopera, Lidköping LUCRETIA | Av Benjamin Britten | Dirigent Mattias Böhm | Vattnäs konsertlada, Mora

 

TITEL: Den listiga lilla räven

VERKET: Ett av en av våra största operamästares största mästerstycken, förtrollande, burleskt, tårdrivande när man som minst anar det.

 

ALLRA BÄST: Linda Malliks personregi - osökt, väldisciplinerad, musikaliskt följsam. Alla vanskliga upptåg, exempelvis barn som en kull rävungar, bemästras elegant, och de tre gubbarna på krogen har fått mer djup och stringens än jag tidigare sett, med tydlig självbiografisk anknytning till Leos Janácek själv och hans inspirerande musa Kamila.

 

VÄLDIGT BRA: Sångarlaget i allmänhet men titelräven Sofie Asplund och skogvaktaren Thomas Lander i synnerhet. Fantasifulla och färgrika dräkter till förmänskligade djur och djurifierade människor. Linda Malliks och vd:n Catarina Gnosspelius smidiga svenska text var också utmärkt i den mån den hördes, se nedan.

 

SÄMST: Vädret. Tyvärr måste man i händelse av regn lägga plasttak över Läckö borggård, vilket håller publiken torr men absorberar det mesta av texten. Man kunde lika gärna ha sjungit på tjeckiska direkt, så hade ingen bemödat sig om att försöka hänga med.

Välj en kväll med goda väderleksutsikter, om ni vill gå på årets bästa sommaropera.

 

TITEL: Lucretia

VERKET: Ett av en av våra största operamästares största mästerstycken, en omskakande version av legenden om våldtäkten på kyska Lucretia som skulle leda till etruskerrikets fall och romarrikets födelse.

Jag medger att jag har litet svårt för de båda kommentatorernas - male respektive female chorus - kristet moraliserande utgjutelser, som om våldtäkter vore enbart förbehållna hedniska tider och samhällen. Men alla utsökt brittenska detaljer i musikaliseringen av det beska librettot gör att man förlåter och accepterar vaniljsockret.

 

BÄST: Male chorus, Göran Eliasson. Måtte inte hans sysslor som artistmanager och laduoperachef hindra honom från att axla krävande tenorroller av det här slaget! Vattnäsladans färger, träslag, formgivning och varma akustik för visserligen tanken till Ytterjärnas kulturhus, där ingen sångare eller musiker kan låta illa, men Eliasson stod i en klass för sig.

 

VÄLDIGT BRA: Alla inblandade, som Pers Anna Larssons (vanliga Anna Larsson alltså, men på hemmaplan) Lucretia, Håkan Ekenäs Tarquinius och en ny bekantskap, Richard Laby som en uppfriskande ettrig Junius. Fin kammarorkester under Mattias Böhm, som enligt vittnesbörd från läktaren lät wagnerskt magnifik trots sin sparsamma besättning.

 

MINDRE BRA: Man meddelade redan i vintras att man, visa av onämnda skador, ämnade spela utan regissör. Regifritt kan nog verka lockande men tenderar att urarta i regilöst. I slutänden kunde vi notera inte mindre än tre regissörer, av vilka två befann sig i ensemblen.

I stort sett kom ingen att köra sitt eget race, och artister med smak- och stilkänsla lät inte någon hotande kylskåpsrealism ta över i våldtäktsscenen. Men ett vakande öga hade säkert sett till att Lucretia verkligen tog sitt liv, inte alternativt misshandlats till döds av etruskersvinet Tarquinius. Varför skulle annars hennes man bedyra att hon inte hade anledning att känna skam?

Efter söndagens föreställning vidtog en paneldiskussion med två rollinnehavare och två filmmakare som dokumenterat globalt våld mot kvinnor och visade utdrag ur en film om Margot Wallströms aktiva arbete i FN och på fältet.

En kongolesisk kvinnas lidelsefulla utbrott var lika skakande utan musik som den våldtagna Lucretias apati inför tjänarinnornas blomsterfång.

Men någon vidare entusiasm kunde inte spåras bland deltagarna, kanske mest för att publiken var skakad och rörd, och Lucretia och Tarquinius gick bara på små moln efter att drivit en lysande föreställning till slut. Margot Wallström-filmen dränktes dessutom i idiotiskt plingande bakgrundsmusik, som effektivt slipade av ett angeläget budskap.

 

SÄMST: Skulle väl vara för få toaletter på nya dalaoperan. Men det förtar ju inte glädjen över att se hur ännu en svensk sommaropera vägrar fria till publiken med säkra kort.

 

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag