Lindberg De Geer: "Konsten är i fara"

UPPHOVSMANNEN. Bråket kring Makode Lindes utställning fick Marianne Lindberg De Geer att säga upp sig.
Foto: Peo Nilsson
Tårtskandalen.
Foto: Kristofer Sjögren
Marianne Lindberg De Geer.

Marianne Lindberg De Geer ger Lena Adelsohn Liljeroth bakläxa om konststriden kring Makode Lindes utställning.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Nej, Lena Adelsohn Liljeroth. Det är elegant av dig att medge att Makode Linde är i sin rätt att existera som konstnär. Men. Nu försöker du sitta på två stolar. Du frågar dig i din artikel om Benny Fredriksson gör rätt "när han vägrar låta Kulturhuset skylta med detsamma?" Du svarar själv: "Ja, kanske."

Detta om att Makode Lindes titel skulle stå på Kulturhuset Stadsteaterns glasfasad är en vandringsmyt som uppstått i diskussionen med Benny Fredriksson om huruvida konstnären skulle få behålla sin titel eller inte.

Hur detta kunnat bli ett argument mot konstnärens rätt att sätta titel på sitt verk är inget annat än skandalöst. Det finns inga som helst marknadsföringsmässiga problem med att presentera konstnärens val av titel, hur kan medierna ha svalt ett sådant påstående?

Utan titel uddlös utställning

En del, för att inte säga större delen av Makode Lindes utställning är titeln. Konstnärens intention med utställningen hade infriats innan utställningen ens öppnat.

Därför att själva utställningen finns för att ge kropp åt påståendet "Negerkungens återkomst". Och, eftersom vd Benny Fredriksson vägrade kommunicera den titeln, kommunicerade jag som konst- och designchef den, vilket resulterade i att jag lämnade min tjänst.

Hade inte titeln fått spridning hade utställningen varit uddlös, inlåst i ett galleri på Kulturhuset, där Fredriksson likt en stripteasedirektör tagit betalt per person bakom stängda dörrar.

En utställning utan marknadsföring når heller inte ut till den publik som har rätt att veta vad som visas i ett hus betalt med deras skattemedel.

Vi slog publikrekord

Efter den debatt som följde på mitt avhopp och de intervjuer som Makode Linde medverkat i har publiken i stället blivit varse att det finns konstnärer i vårt land som inte tycker det är färdigdiskuterat om hur vi vita ser på och behandlar icke-vita.

Vi slog dessutom publikrekord på vernissagedagen. Utanför galleriet stod fem demonstranter som protesterade mot utställningen - samtalet är i gång, och det både i Sverige och i världen.

Nu finns det inte en tv-soffa eller ett debattprogram med självaktning som inte vill ha en del av tårtan. Den enda som kommer undan samtidigt som han kan gnugga händerna över stora publikintäkter är Benny Fredriksson.

Benny tiger still

Han vet att det räcker med att skicka ut ett menlöst pressmeddelande och sen tiga still. Det funkar alltid. Har du någonsin hört honom "ta debatten"?

Själv förlorade jag fem rejäla månadslöner men fyllde som vanligt på med kulturellt kapital.

Om vi tänker bortom Makode Linde så undrar jag hur framtiden för konstnärers rätt till sitt eget verk kommer att se ut. För en titel är en del av verket, vare sig det gäller romaner, poesi, dramatik eller konst. Skulle Suzanne Ostens "Hitlers barndom" kunna sättas upp på Kulturhuset Stadsteatern nu? Jag menar, hur skulle det se ut?


Marianne Lindberg De Geer

kulturen@expressen.se


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.