Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Linda Skugge

Har toalett-orgasmerna dödat mina hjärnceller?

Foto: ANNA-KARIN NILSSON
En lekstuga?
Foto: ANDRE M. CHANG / ZUMA PRESS/IBL

Linda Skugge ger sig in i höstens sexdebatt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Efter att först ha swishat en femhunka till en gudomligt söt queerig manspojke så att han ska ha råd att med bilen hämta upp mig efter ett av alla mina mediehorerier och efter själva akten i nämnda bil på en lika hemlig som naturskön plats i en Stockholmsförort läser jag igenom hela sexdebatten och … fattar absolut ingenting. Sexpositivismen gått för långt? Man ”ska” i stället för kravlöst sex vilja ha en seriös relation? Och vad har det med kapitalism och katolicism att göra?

Är det det stora antalet orgasmer (som beror på en svår förälskelse i min egen non hideous magra kropp som så här i livets slutskede äntligen ger mig exakt vad jag vill ha) på offentliga toaletter som dragit med sig lite för många braincells? Eller beror det på att jag är en sådan där kanske-man? En som inte kan komma på ett enda skäl till varför jag ska ha en man. Jag vill inte ha någons pengar. Jag vill inte behöva vakna med någon som bara sölar ner köket, inte tvättar sig och vars saker tar för mycket plats.

Mina tre döttrar råder jag att skaffa barn med en riktigt bra kompis.

Och framför allt: jag står helt enkelt inte ut med att behöva lägga tid på att lyssna på ytterligare en man som berättar saker för mig. När jag bara vill göra exakt vad jag vill, det vill säga vara i fred, gå på bibblor och antikvariat, läsa poesi, jogga morgon och kväll, sova utan att någon hela tiden väcker mig. För att inte tala om att dejta med många olika och naturligtvis både män och kvinnor.

Mina tre döttrar råder jag att skaffa barn med en riktigt bra kompis, inte ge sig in i en redan på förhand dödsdömd relation som alltid – innan den enligt statistiken sedvanliga skilsmässan – slutar med att deras liv fullständigt förpestas av någon mansbebis vars kläder och födointag inte är det enda de utöver den växande barnaskaran måste ombesörja utan dessutom handskas med hans svartsjuka och kontrollbehov.

Har de som påstår att Tinder gör kvinnor till obetalda horor verkligen varit inne på dejtingappar? Hur har de inte kunnat uppleva den totala lekstugan som pågår där, dygnet runt, så pass att man undrar om någon arbetar – överhuvudtaget.

Och dem jag vill ha är de långa smala som gör som JAG säger.

Tack vare dejtingapparna tar jag exakt vad jag vill ha och när. Inom en halvtimme hittar jag en snygg slusk som vill gå med på ett event. Och som likt mig tycker det är toppen att skippa hälsningsfrasen för att gå på hånglet direkt. Orka lägga tid på att prata, liksom.

Det är bara att hålla kroppen i militärisk trim och sedan pick exakt den man vill ha. Och dem jag vill ha är de långa smala som gör som JAG säger. Som tycker att de är upphetsade med kvinnor som skaffar sig det de vill ha. Som går med på allt. Som dm-ar: ”Säg till när du planerar besöka stadsbibblan. Då ska du få toalettporr om du vill. Medan jag läser Sylvia Plath.”

När favvobarnet kom och frågade vad jag egentligen jobbar med för att kunna fylla i en undersökning om föräldrarnas yrken som hennes fina norrortsskola (där alla antingen är civ.ing eller civ.ek) just nu genomför var min första tanke att säga att utöver mitt icke arvoderade ”jobb” med att ljudlägga helt gränslöst vansinne på stories säga att hon kan skriva att jag är sexarbetare.

Tinder befriar kvinnan. Det är bara att ta för sig.





Linda Skugge är författare och medarbetare på Expressens kultursida. 


Lyssna på ”Lunch på Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.