Linda Skugge: Raneliderligt

Björn Ranelid.
Foto: Christer Molander / ALBERT BONNIERS
Linda Skugge.
Foto: Anna-Lena Ahlström

Linda Skugge recenserar Björn Ranelids roman "Kvinnan är första könet".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans.  Medan jag läser "Kvinnan är första könet" ser jag ständigt bilden av Ranelid framför mig, där han satt helt stel, i linne och läppglans.

Det här måste vara den sjukaste bok jag nånsin har läst. Björn Ranelid har skrivit en bekännelseroman om sitt liv, sin stora växande läpp och om hur han som 16-åring pippade med en 40-årig kvinna vid namn Anna Ribe.  En sak förstår jag inte med Ranelid och det är det här med den växande läppen. "De kallade mig neger", sa han i varenda intervju efter "läpp-boken" Till alla människor på jorden och i himlen kom ut. Alltså, han hade en stor mun och de andra ungarna kallade honom "negern". Ska vi tycka synd om honom för det? Det är så sjukt.

Sexskildringarna är behållningen

Ranelid skriver om tvillingsystrarna Anna (som han pippade) och Greta och det är så ointressant.  Greta var lärare på Östra Real och lät nån överklasskille få godkänt trots att han fuskade på ett prov. I dag är den här killen nån höjdare inom näringslivet. Ranelid ringer till och med upp mannen och hotar honom!  Liksom, who cares? Vem bryr sig om nån Östermalmsunge fuskade på ett prov? Vem fuskade INTE på proven?   Bokens behållning måste nog vara de otaliga sexskildringarna. Ranelid skriver om sin kuk som reser sig i givakt och om blodet som rusar till. Han beskriver noggrant hur han "tömmer sin säd" i olika kvinnor och han tycker att klitoris påminner om en manick på en moped. Allra bäst är detta stycke: "Jag orkade smeka och slicka på kussimurran hur länge som helst och den doftade och smakade ljuvligt."  Sen finns här några riktigt galna kapitel om feminism. Anna var "den första riktiga feministen" som Ranelid mötte. Han tycker att kvinnan ska vara stolt över sin kropp och inte skämmas för att visa sig naken.  Det är alla kvinnors plikt att sköta sin kropp.

Ranelid blir arg

Till sist blir han riktigt arg: "Många av dem (kvinnorna) tycktes göra sitt yttersta för att vara fula. De klädde sig utan smak och stil och de åt och levde osunt så att de blev tjocka och feta. /.../ Varför skulle dessa översteprästinnor få ta sig rätten att bestämma hur andra kvinnor skulle klä och uppföra sig?"  Den här underbara Anna "skulle väl inte behöva vansköta sin kropp och klä sig i säck och aska för att hennes avundsjuka belackare skulle vara nöjda."  Nej, varför ska Anna vansköta sin kropp? Herrejisses, vad är det här?   Vem ska läsa det här? Varför då? Vilka läser Ranelids andra böcker? Har inte han storpublik?  Blir tanterna som läser honom helt till sig i kussimurran och vill att Ranelid ...  Varför heter boken "Kvinnan är första könet"? Varför kvinnan påstås vara första könet framgår inte.


FOTNOT. Den här texten publicerades den 17 oktober 2003.