Nej, hemskt ledsen Aftonbladet, men jag gillar inte olika. Tvärtom! Jag gillar lika. I söndags återlanserade kvällstidningen sin antirasistiska kampanj "Vi gillar olika" på hela löpsedeln. Men budskapet leder fel. Ett samhälle utan diskriminering och rasism måste ta sin utgångspunkt i människors likhet.
Jag tycker lagen ska gälla lika för alla. Vi ska alla ha samma rättigheter, friheter och skyldigheter. Vi ska ha lika tillgång till vård, rättssäkerhet och trygghet. Rasismen ska inte graderas så att någons hat blir mera okej än någon annans. Kvinnoförtryck kan aldrig urskuldas, lika lite som böghat eller andra typer av förakt, vare sig med sociala, kulturella eller religiösa ursäkter.
Men detta kanske bara är en trivial uppräkning av saker som alla är överens om? Jag önskar att det vore så. Men tendensen att försvara visst politiskt våld, men inte annat, finns där. Problemet är bara att detta öppnar för allt politiskt våld.
Hyllandet av viss nationalism, till exempel kurdisk, går inte ihop med avståndstagandet från svensk. Antingen finns nationer, och kan vara viktiga för den egna identiteten, eller så gör de det inte.
När den ensidiga uppdelningen i vita och ickevita, så kallade rasifierade, får genomslag, och de vita anses bära på en kollektiv skuldbörda, upphör möjligheterna att skapa ett samhälle där vi alla möter varandra på lika villkor. Rangordnandet av människor efter ras blir inte mera rätt för att det görs med antirasistiska förtecken.
Den som börjar gradera friheterna, och som ursäktar vissas övergrepp men inte andras, vare det ur ett höger- eller ett vänsterperspektiv, är redan på väg att avskaffa friheterna. Du kanske vill tysta den du ogillar, visst, men nästa gång kan det vara du själv som blir tystad med exakt samma argument.
Förresten är jag mot tolerans också. Jag kräver respekt, för min samvetsfrihet, min smak, min livsstil - och den respekten ger jag själv alla andra också, oavsett hur de vill leva, så länge de inte missbrukar friheterna till att skada andra. En gammal bekant formel som finns redan i Bergspredikans ord om att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Svårare än så är det inte.
Torbjörn Elensky
Torbjörn Elensky är författare