Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lesbiska lyckan radikal hos Wegener

BEFRIANDE QUEERT. I Gerda Wegeners målningar, som "Två kokotter" (1920), spräcks myter som förknippar trans- och homosexualitet med skevhet och sorg. Bilden är beskuren.

Foto: / Morten Pors Nielsen

"Ballerinan Ulla Poulsen", 1927. Bilden är beskuren.

OSCARSBELÖNAD FILM. Eddie Redmayne och Alicia Vikander som Lili Elbe och Gerda Wegener i "The Danish girl".

Gerda Wegener blev världskänd genom Alicia Vikander i "The danish girl".

Hanna Johansson ser hennes erotiska målningar på Millesgården och finner en kvinnlig Tom of Finland.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

GERDA WEGENER & THE DANISH GIRL

Millesgården, Stockholm

Till 14/5

Innan Hollywoodfilmen ”The danish girl” kom var Gerda Wegener mest känd för att med sin målning ”Porträtt av Ellen von Kohl” år 1907 ha utlöst en av Danmarks största konstfejder. Det var en vogue att måla naturalistiska bilder av vanligt folk, inte erotiskt laddade porträtt av judiska överklasstjejer.

Målningen refuserades från så många utställningar att Wegeners kollega, symbolistmålaren Gudmund Hentze, ryckte ut till hennes försvar i Politiken med en svavelosande debattartikel om hur konstetablissemanget bestod av en ”sammanbränd klump” av bondemålare.

Något erkännande i Danmark ledde bondemålarstriden aldrig till för Gerda Wegener, som fortsatte att vara för mycket för hemlandets konstscen: för modeintresserad, för glamourös. För kvinnlig. För starka färger.

Flickvännen Lili Elbe

Hennes motivkrets domineras av vackra kvinnor i pasteller, balettdansöser som Ulla Poulsen eller Carina Ari, skådespelerskor, kompisar, och inte att förglömma – utställningens undertitel låter ingen göra det – flickvännen Lili Elbe.

Det är omöjligt att prata om Gerda Wegener utan att prata om Lili Elbe, en av världens första öppna transkvinnor. Men här, där Wegeners porträtt, reklamteckningar och erotiska illustrationer visas i vad som känns som en ovanligt matig utställning för att vara Millesgården, blir hennes egen queerhet påtaglig:

I teckningen ”Två kvinnor sätter upp håret”, där en kvinna med klänningen nedhasad över brösten fipplar med en kam medan den andra sitter på sängen och röker. I en målning från Capri som föreställer Lili och Gerda vid en mur, en utsiktsplats kantad av palmer och skära hus, semesterklädda med hatt och scarf runt huvudet. Nedanför fötterna en liten vit hund. En liten familj. I konsten, i fiktionen, kan man formulera en sådan utopi.

Einar Wegener, som senare bytte kön, fotograferar makan Gerda Wegener.

Homosexuell och lycklig

Inför premiären av filmen ”Tom of Finland” om konstnären känd under samma namn, har det flera gånger sagts hur det mest radikala med hans bilder är hur männen ler. Inte det explicita homoerotiska innehållet utan den totala tryggheten de utstrålar. Samtidigt som ”Porträtt av Ellen von Kohl” väckte debatt dedikerade författaren E M Forster romanen ”Maurice”, med sitt lyckliga slut där två män faktiskt får varandra, till ”a happier time”.

Att vara homosexuell och lycklig har länge varit lika svårt som banbrytande. Att inte gå med på att någon måste dö på slutet, mördas brutalt eller begå självmord som final efter ett liv levt i skräck och självhat.

I verkligheten dog Lili Elbe i sviterna av sina könskorrigerande operationer, Gerda Wegener tio år därpå, bara 55 år gammal. Men i hennes bilder är kvinnorna för evigt unga och förälskade, champagneglasen fulla, festen aldrig slut.

 

Hanna Johansson är kritiker på Expressens kultursida.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!