Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lennart Sjögren: Den stora munnen

Lennart Sjögren, 81 år och levande.
Foto: Ulla Montan

Nina Lekander läser nya dikter av Lennart Sjögren och får en lika vacker som kuslig upplevelse.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Genom den poesi som Lennart Sjögren, redan 81 fyllda, skriver drar inte oväntat en vind av förestående död. Ej blott hans egen utan vår allas, den lika obegripliga som oundvikliga.

 Denna lilla bok om "den stora munnen" är gastkramande mitt i den nedslipade, skenbara enkelhet som bara ett långlivat mästerskap i det poetiska finsnickeriet kan frambringa. Fri vers, javisst, men jag kan ändå komma att tänka på Goethes "Über allen gipfeln" - med Sjöbergs skrivsätt en sorts existentiell centrallyrik i tätt samspel med djuren och naturen. Som skänker ångestlindring dels genom sin skönhet, dels tack vare de ironiska småspikar som ger åtminstone mig fler associationer till Thomas Tidholm och Kristina Lugn än den Ted Hughes som Sjögren ofta jämförs med.


Här finns också mystik och mirakel. Men utan störande metafysik, religion eller annat flum. När en "solförmörkelse föll över trakten" och "en ring av ljust blod" framträdde runt "solens svarta skiva" konstaterar Lennart Sjögren sitt ständiga och på alla områden "både och"-perspektiv trogen.


Alla var vetenskapligt bildade

 ändå uppträdde förvåning.


I en annan dikt glider poeten från "ett djurs mungipa" över väntan, åtrå, skräck, ömhet, sömn, saliv och "det fradgande/ det av dödens stelnat lagda" - till insekters mer svårtolkade mungipor och "den stora mungipan/ den som håller samman och som upplöser/ vårt livs somrar". Detta på bara 70 okrångliga men innehållsdigra ord.

 Och stormunnen? Den "lutar sig över oss/ dricker din grav/ dricker din tunga/ dricker din födelses dag// den stora/ den väntande/ munnen". Äta och låta sig ätas. Rena rama skräckfilmen.

FAKTA

LYRIK
LENNART SJÖGREN | Den stora munnen | Albert Bonniers, 41 s.