Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Leif GW Persson förblir ett mysterium

STUDIEOBJEKT. Boken om Leif GW Persson är välskriven men tunn. Foto: Robin Aron
Lars Ragnar Forssberg. Foto: Leopard Förlag
"Fenomenet GW".

Leif GW Persson är notoriskt svår att få grepp om.

Ulrika Knutson läser Lars Ragnar Forssbergs "Fenomenet GW" – en kartläggning utan kompass.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

LARS RAGNAR FORSSBERG

Fenomenet GW

Ordfront, 202 s.

Tänk om Leif GW Persson fick lust att starta ett politiskt parti! Riksdagsplats är det minsta. Han slår brett. Om S-blocket, alliansen eller SD skulle ha mest att frukta är en öppen fråga.

GW har ju alla goda populistiska egenskaper som krävs. Han är folkkär, respekterad, rolig, pedagogisk och odlar entydigt Lag och Ordning. Inte minst utstrålar han en godmodig manlighet. GW ger de vita, trötta männen ett ansikte och nytt hopp. Och en spegel som bekräftar att de coolast i landet är.

Allt som är kul har GW skrivit

Så vad väntar han på? Frågan infinner sig när man läser Lars Ragnar Forssbergs lilla bok, "Fenomenet GW". Här berättas rätt stillsamt om Perssons karriär som kriminolog, författare och tv-persona. Det är inte illa skrivet, men tunt. Och allt som är kul har GW skrivit själv, citat ur romanerna och den självbiografiska "Gustafs grabb".

Det är inte riktigt snyggt att sno någon annans självironiska formuleringar och vända dem mot objektet. Det sker oavbrutet här, till exempel när det gäller kriminologens rondör, hans bisarra matvanor eller dramatiska berättelse om hur han for ut till sommarstugan och satte jaktgeväret i munnen. Det var efter Geijeraffären, när Leif GW Persson avslöjats som källa till Peter Bratts artikel i DN om justitieminister Lennart Geijer och bordellhärvan. Både Geijer och Palme dementerade en historia som i stora drag var sann.

 

LÄS MER: Leif GW Persson: "Jag vet några som hamnar i helvetet"

Leif GW Perssons mysterier

Forssberg har varken intervjuat GW:s omgivning eller några professionella kändisforskare, och analyserar tyvärr ganska sparsamt. De juridiska träskmarkerna är ju annars fulla av mysterier som kunde belysas. Till exempel hur Leif GW Persson och Göran Lambertz kunde hamna totalt i klinch om Thomas Quick, men mötas i teorier runt Palmemordet. Både Lambertz och GW förkastar indicierna mot Christer Petersson, och Lisbet Palmes vittnesmål. För många av oss kroppkakor i allmänheten vore detta en spännande vinkel.

Forssberg uppskattar GW:s romaner, men spettar inte så djupt. Den hemske Evert Bäckström ägnas ett helt kapitel utan att vi kommer hans stinkande lilla person närmare. Men där bränns det ändå. Forssberg skriver en del om GW:s idoler Sjöwall-Wahlöö och jämför Bäckström med "Den vedervärdige mannen från Säffle". Men de är helt olika.

 

LÄS MER: Så bra är nya boken om Evert Bäckström

Likheterna mellan Bäckström och GW

Kommissarie Nyman var en iskall, auktoritär personlighet som gestaltar ett fascistoidt drag i det svenska folkhemmet och poliskåren. Bäckström i all sin homofoba, sexistiska och rasistiska prakt är långt ifrån kall. Han är ett ganska mänskligt arsle. Dessutom bär han många av författarens egna drag, förvridna i en narrspegel.

Att vrida om kniven i en gestalt som liknar en själv har roat många stora diktare före Leif GW Persson. Är det bra gjort så träffar det nerver hos läsarna också.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga texter

 

Ulrika Knutson är kritiker i Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!