I Lawen Mohtadis berättelse om Katarina Taikons liv och verk, Den dag jag blir fri, finns ett foto som får mig att studsa. Bokens huvudperson står utanför Storkyrkan i Stockholm i ösregnet på luciadagen 1964. Hon delar paraply med två män: Martin Luther King och fredsaktivisten Paul Rimmerfors. King har just kommit från Oslo där han fått Nobels fredspris. Han är den yngste fredspristagaren någonsin. Tidigare samma höst har Ungdomens Fredsförbund tilldelat Katarina Taikon ett nyinstiftat fredspris.
Denna kväll håller King tal i Storkyrkan inför tretusen lyssnare. I publiken finns valda delar av Sveriges toppskikt, från drottning Louise och neråt. I bilden på trappan efter mötet är Kings blick fixerad på den glädjestrålande kvinnan. Hans minspel rymmer värme men kanske också förundran. Han har just lärt känna en svensk medborgare som i sitt eget land slåss för samma mål som han: Att garantera människors lika värde. I den demokratiska modellnationen Sverige - drivande kraft när Förenta Nationerna 1948 antog deklarationen om de mänskliga rättigheterna - finns en lömskare form av diskriminering än USA:s öppna rasförtryck. I småstaten med universella anspråk maskeras särbehandlingen av romer med floskler om ett allmänt framsteg som kräver anpassning till sociala normer.
Lawen Mohtadi noterar i sin bok att Katarina Taikons närvaro på fredsmanifestationen med King gick nästan spårlöst förbi i medierapporteringen. Den iakttagelsen fångar kärnan i hennes bok. I förordet konstaterar hon att bristen på uppmärksamhet inte bara var ett tidspräglat förbiseende. Katarina Taikons insats är på sin höjd en fotnot i 2000-talets berättelse om efterkrigstiden. Med sin skildring av hennes liv vill Lawen Mohtadi föra in romernas kamp för jämställdhet i den svenska historiebilden.
Boken har en lågmäld saklig kraft. Den beskriver en upptäcktsresa i svensk nutidshistori - gjord via intervjuer och källforskning. Mohtadi konfronterar en svensk hemmablindhet som också har påverkat min bild av efterkrigshistorien. Och genom att växla mellan det politiska och det privata i skildringen av Taikons liv tydliggör Mohtadi att hon inte bara tog ställning mot ett yttre förtryck utan också mot det patriarkala livsmönster bland romer som hade präglat hennes barndom. Hon själv giftes bort vid 14 års ålder.
I den kollektiva svenska glömskan ingår förträngningen av Paul Rimmerfors och andras engagemang för romers rättigheter. Mothadi påminner om deras insatser. Bland de bortglömda hjältefigurer som hon lyfter fram finns riksdagskvinnan Gerda Nilsson.
I Wikipedia tilldelas Nilsson två rader med beskrivningen "kommunist från Gävleborgs läns valkrets". I början av 1950-talet lämnade hon in en motion mot "rasdiskriminering" av romer. Gerda Nilsson ville skambelägga socialdemokratin för att tvinga fram en politisk förändring. Och provokationen lyckades. Utredningen tillsattes 1954. Lawen Mohtadi beskriver utredningsarbetet som ett genombrott. För första gången i ett offentligt sammanhang tilläts romer framföra egna åsikter, tankar och känslor som underlag för en politisk tolkning.
Det är i hög grad bristen på bearbetning av krigserfarenheten som präglar den etablerade svenska synen på romer under de första efterkrigsdecennierna. De som tar politisk ställning tidigt är människor som före och under kriget har valt att konfrontera nazismens företrädare på svensk mark. De vet att förföljelserna av judar och romer är två grenar på samma ideologiska träd.
Ett av de mest skakande inslagen i boken är skildringen av två unga romska kvinnor som överlevde Förintelsen och kom till Sverige med de vita bussarna. Övertygade om att deras romska bakgrund inte skulle räcka som kvalifikation för flyktingskap valde de vid ankomsten att definiera sig som judar. Fallet illustrerar ett allmänt kunskapsproblem: Det finns ingen bred medvetenhet om att romer i hundratusental var slavarbetskraft och mordoffer i Förintelselägren.
Är Katarina Taikon Sveriges Martin Luther King? Hon själv avstod från att dra paralleller. Jämfört med afroamerikaner är svenska romer en mycket liten folkgrupp. Men de tillhör en av Europas största etniska minoriteter. I delar av den europeiska gemenskapen, som Ungern och Frankrike, är diskrimineringen på väg att skärpas. I Norge har det denna sommar pågått en strid om besökande rumänska romers rättigheter där både Höyre och Fremskrittspartiet har krävt omedelbar utvisning. Katarina Taikons insats måste ses i relief till det som pågick och pågår både i Sverige och i omvärlden. Det hon drev igenom återstår att genomföra i andra länder. Därmed växer hennes historiska betydelse, och arvet efter henne kan förskingras även på svenska breddgrader. Lawen Mohtadis bok kommer vid rätt tidpunkt.
-
Lawen Mohtadi är medarbetare på Expressen Kultur. Därför recenseras boken av Arne Ruth, frilansskribent och tidigare kulturchef på DN.