Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Att tysta Donald Trump är inte en bra lösning

Jonathan Lundberg.
Foto: Lars Dareberg / Piratförlaget

Sedan presidentvalet 2016 har den liberala vänstern pressat teknikjättarna att städa bort ”hat” och ”lögner” som sprids på deras plattformar. 

Jonathan Lundberg ser stora risker med att skuldbelägga den nya tekniken för demokratins kris.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Under 1920- och 1930-talen fick nazismen fäste i västvärlden. Samtidigt gjorde ny informationsteknik att antidemokrater nådde folkmassorna lättare än någonsin förr. Många demokrater anade kopplingar däremellan – den nya tekniken kunde vara roten till nazisternas framgångar.

Därför vred man den ur antidemokraternas händer. I USA pressades mediebolagen att tysta den populära radioprataren Charles Coughlin, som närmat sig nazismen. I ett svep gick radiostationerna samman och stängde honom ute från sina sändningar. Coughlin blev rasande och beskyllde dem för att ha konspirerat mot honom.

”Ja”, skrev en skribent i Variety. ”Radiostationerna ‘konspirerade’ mot Coughlin. De gjorde det i självförsvar, det var en konspiration för att hindra yttrandefriheten från att ta kål på sig själv.”

Samtidigt som det kan vara farligt för demokratin att tysta någon som miljoner medborgare vill höra, vore det antagligen ännu farligare att låta Coughlin höras, tycks man ha resonerat.

Men när dagens historiker förklarar dåtidens demokratiska kris pekar de inte främst på radion, utan på den stora depressionen: att var fjärde amerikan och var tredje tysk blivit arbetslös. De pekar inte främst på hur antidemokrater spred sina budskap, utan varför människor var mottagliga för dem.

Gradvis har teknikjättarna givit vika för påtryckningarna.

De senaste åren har extremism och konspirationsteorier återigen fått fäste i västvärlden. Samtidigt har ny informationsteknik – internet och sociala medier – gjort att sådana rörelser når folkmassorna lättare än någonsin förr. Återigen anas kopplingar mellan den nya tekniken och antidemokraternas framgångar.

För att vara konkret: sedan presidentvalet 2016 har den liberala vänstern pressat teknikjättarna att städa bort ”hat” och ”lögner” som den konservativa högern påstås sprida på deras plattformar. Gradvis har teknikjättarna givit vika för påtryckningarna.

Stormningen av Kapitolium.
Foto: PHIL MCAULIFFE / POLARIS POLARIS IMAGES

Det hela eskalerade efter stormningen av Kapitolium, den 6 januari 2021. Då gick teknikjättarna samman och stängde ute Donald Trump och tiotusentals – om inte hundratusentals – av hans anhängare från Facebook, Twitter och Youtube.

Det väcker två frågor: Hur många som hotar demokratin kan man tysta, innan man själv blir ett demokratihot? Och avvärjer man verkligen demokratihotet som Trump och hans anhängare utgör, när man vrider den nya tekniken ur deras händer?

Om historien kan lära oss något är det att tystandet skapar fler problem än det löser.

Jag tror att vi i västvärlden håller på att begå ett historiskt misstag. Vi skuldbelägger den nya tekniken för demokratins kris, i stället för att undersöka de bakomliggande orsakerna till radikaliseringen kring Trump. Vilken är vår tids ”stora depression”?

Om historien kan lära oss något är det att tystandet skapar fler problem än det löser. Om vi vill avvärja demokratins kris så måste vi titta på samhället och försöka förstå var det har brustit. Varför har så många förlorat sin tro på det, till den grad att de vänder sig till extremism och konspirationsteorier? Att de sprider hat och lögner på internet och i sociala medier? Om vi ska förstå det måste vi lyssna på varandra. Inte tysta varandra.

Av Jonathan Lundberg

Jonathan Lundberg är journalist och författare av Från världskrig till nätkrig.



”Jag vet ingenting osexigare än avund”

KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta, säger”, säger Horace Engdahl.