Så var det åter dags för modevecka i Stockholm. Det är paradoxalt att mode, som per definition är konstant förändring och förnyelse, följer ett så förutsägbart mönster. Officiellt ska en modevecka dels visa upp de senaste kollektionerna för inköpare, dels erbjuda information till de journalister och skribenter som berättar om och marknadsför detta "det senaste”. Men modeveckan förstärker också myten om en särskild plats magiska egenskaper: Paris klassiska elegans, Londons subversiva edge och New Yorks diskreta komfort. Frågan är förstås vad den svenska modeveckan vill säga om Stockholm, och vad Stockholm i sin tur vill att modeveckan ska kommunicera.
De senaste åren har modeveckans ställning utmanats. Sociala medier har öppnat tidigare stängda modevisningar för allmänheten, och i dag slits modehusen mellan att livestreama varenda detalj och att lägga munkavle på de inbjudna journalisterna.
Swedish fashion talents
En parallell utveckling är prisdumpningen av kläder, vilket lett till en föga smickrande andraplats för modeindustrin på listan över klimatfientliga verksamheter. Att i det sammanhanget anordna ännu en modevecka i syfte att sälja ytterligare kläder kan framstå som direkt ignorant.
Därför är det mer intressant att fråga sig vad Stockholms modevecka skulle kunna bli. Swedish fashion talents fortsätter vara en viktig ingång för de unga kreatörer som inte har råd att ordna egen visning. I år finns även plattformen Space by rmh, där bland andra antirasistiska modemärket This is Sweden deltar – en markering att mode också har djupare ideologiska dimensioner. Ytterligare försök till särskiljande står Swedish fashion council för, genom strävan att utveckla modeveckan i högteknologisk riktning. Bland annat bedrivs forskning med stöd från statliga Vinnova.
Modevärldens cynism
Det senaste året har bjudit på en rad diskussioner om modevärldens cynism och exploatering av allt från feministiska frågor till asiatiska fabriksarbetare. Vissa av invändningarna äger giltighet, men jag kan fascineras av hur få som verkar vilja ta in att modebranschen erbjuder anställnings- och entreprenörsmöjligheter för miljoner människor världen över. Vilket i sin tur leder till ökad självständighet och kontroll över den egna tillvaron.
Men dessa frågor är ändå underordnade. Mer pressande är hur modeindustrin kan motverka klädproduktionens negativa miljöpåverkan. Svenskt mode måste frigöra sig från sättandet av likhetstecken mellan mode och stegrad klädkonsumtion, och i stället utveckla sin särart.
Mitt råd är att strunta i goodie-bagen och släppa fixeringen vid tråkiga modevisningar. Synkronisera i stället med museiutställningar och kulturaktiviteter, i innerstaden såväl som i förorterna. Låt mode vara något mer än ytterligare fler kläder vi ändå inte behöver i våra garderober.
PHILIP WARKANDER
Philip Warkander är lektor i modevetenskap vid Lunds universitet. Stockholm fashion week pågår 29-31 januari.