Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låt inte floskler förstöra kulturlivet i Stockholm

Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Hynek Pallas.
Foto: OLLE SPORRONG

Kulturhuset stadsteatern har i skymundan genomfört en omfattande omstrukturering.

Hynek Pallas ser hur New public management–flosklerna riskerar att förstöra en av Stockholms viktigaste kulturarenor.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Det bästa i Mikael Marcimains SVT-drama ”Jakten på en mördare” är seriens skildring av hur NPM-samhället gjorde sitt intåg på 1990-talet. Hur chefer åkte på ledarskapsutbildningar och kom tillbaka laddade med skygglappar och managementfloskler. Hur detta på förfärande kort tid fördärvade offentliga organisationer som hade byggts upp över decennier. 

New public management-samhället har sedan dess blivit ett skällsord. Föga förvånande när man ser vad det ställt till med i vården, skolan och äldreomsorgen. 

I kulturen har dock mellanchefskulturen det fostrade varit mindre kritiserad, särskilt vänsterifrån. Kanske för att de värsta flosklerna ersatts av godhetens mätbarhet: ord som inkludering, gärna med olika identitetspolitiska prefix, blev möjliga mål för kulturministrar och hantlangare som spände kulturen vid det instrumentella. Kunde den inte redovisa förtjänst så kunde den uppvisa samhällsnytta.

Nu, hösten 2020 börjar detta äntligen diskuteras i den pågående debatten om Svenska Filminstitutet – och har blivit underbar satir i Lisa Langseths tv-serie ”Kärlek & anarki”. 

Det är ingen nyhet utan känt sedan flera månader att man ska avveckla samtliga så kallade innehållsavdelningar som arbetar med kultur.

Samtidigt tycks våra egna skygglappar intakta när samma slags organisationsförstörelse som i ”Jakten på en mördare” pågår framför våra ögon. I dagarna rapporterade Dagens Nyheter återigen om nedmonteringen av Kulturhuset i Stockholm. Det är ingen nyhet utan känt sedan flera månader att man ska avveckla samtliga så kallade innehållsavdelningar som arbetar med kultur. Alla som har varit anställda för att arbeta med kultur ska ersättas med… ja det är faktiskt så här med en månad kvar på deras kontrakt oklart.

När husets vd Jesper Larsson tillfrågas om det inte finns någon risk att den konstnärliga kvaliteten sänks när det inte finns en ledare som ansvarar för ett specifikt konstområde svarar han efter NPM-konstens utstakade regler: ”istället för att en programansvarig bestämmer innehåll och därefter ringar in målgruppen så börjar man med att definiera en målgrupp och tar därefter fram ett programinnehåll som passar den.”

Kulturhuset stadsteaterns vd Jesper Larsson.
Foto: TT NYHETSBYRÅN

Det låter ju vackert, särskilt när det redan har ett namn: ”Publiken i fokus”. Och det ska ju vara ”angeläget för alla medborgare i Stockholm”!

Men detta är den bakvända logik som tror att man kan koka fram ”målgruppers” preferenser via algoritmer istället för med hjälp av kunskap. Vem ska sen ens ta fram det innehåll som är ”angeläget för alla medborgare”? Låt mig gissa på att det kommer avverkas en hel del ”inköpta tjänster” i form av underbetalda frilansare – gärna med identitetspolitisk förankring i ”sin” målgrupp – som saknar helhetsblick på verksamheten. 

Kulturhuset har varit en central Stockholmsscen i dubbel bemärkelse där möjligheten att föra det offentliga samtal som allt mer sätts på undantag i samhället bygger på medarbetarnas bildning och kunskap. Utan den är modeord som ”nätverk” och ”målgrupp” irrelevanta. 

Det är också ett närmast bergsäkert sätt att välja bort alla och alla som andas kontrovers.

Du kan känna hur många som helst. Ha bra tumme med det näringsliv Larsson tror ska kliva in och stötta kulturen vid Plattan. Men du måste ha kunskap och fortbilda dig för att välja rätt folk och se till att det blir bra samtal. Du gissar inte utifrån antagen målgrupp. Det är för övrigt att ge folk vad de tror att de redan vet att de vill ha. Vilket möjligen är ett kommersiellt nöjespalats uppgift, men inte en offentlig debattarenas. Det är också ett närmast bergsäkert sätt att välja bort alla och alla som andas kontrovers.

Man kan och bör svara Jesper Larsson med andra viktiga samtidsord: att ”målgruppstänk” utan kunskap leder till polarisering. Att demokratin behöver offentliga torg som inte kan ersättas av nischade poddar. 

Och att organisationer – som ”Jakten på en mördare” så väl visar – fungerar sämre utan egensinniga och kunniga individer som får fria händer att sätta den oväntade kultur- och samtalsagenda som algoritmernas målgruppstänk aldrig kan ersätta.


Hynek Pallas är författare och medarbetare på Expressens kultursida