Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låt er inte luras av Mandelmanns paradis

HÄRLIGT I HÖET. Gustav och Marie Mandelmann.Foto: Stefan Lindblom/Hbg-Bild / STELLA PICTURES
<p>Levande lamm.</p>Foto: Christian Örnberg
<p>Mysiga kossor.</p>Foto: Olle Sporrong

Gunilla Brodrej ser TV4-tittarna invaggas i ekologiskt lugn i serien om paret Mandelmann.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TV4 är bäst i Sverige på trivsel. Om kanalen hade porer skulle trivseln som sipprade ut dofta av honung och lavendel. Då kan annonsörerna andas, ty de är ju ett känsligt släkte.

I sex avsnitt under senvintern har tittarna älskat att få följa med paret Gustav och Marie Mandelmann genom de bråda årstiderna på den ekologiska gården Djupadal på skånska Österlen. En andra säsong är planerad.

På en fyrlängad gård bor de med kon som ger dem mjölk, fåren som ger dem lamm, hönsen som ger dem ägg och grisarna som ger dem fläsk.

Djuren tas om hand med mjuka röster. Odlingarna med gröna fingrar. Lammen räddas undan svält. Kalvarna får vara med sina mammor.

 

LÄS MER: "Vi människor måste klara av att döda ett djur"

Mandelmann mot klimatångest

Så där bara fortsätter det i en trygg godnattsaga för oss medelålders stadsbor med klimatångest. Som en vuxenversion av de första pekböckerna med fina bilder på djur. Vad säger kossan?

Sakta vaggas och vyssjas vi in i den ekologiska drömtillvaron. Den som vi ju själva så enkelt kan konsumera genom att välja rätt kött. När vi ser ”ekologiskt” från en ”gård” kommer vårt undermedvetna arbeta för marknaden och visa oss bilder på Djupadal där vädret alltid är vackert och djuren alltid har det bra. Slakten slipper vi se.

Samma sorts bilder möter oss på "Ekobondens" Instagram. Gulligt lamm. Tallrik med lamm. Gullig gris. Tallrik med gris. Inget blod.

 

LÄS MER: "Sluta att romantisera landsbygden"

Pettson i TV4

Gustav Mandelmann liksom jollrar över livets härlighet medan han uppfinner lösningar för ditt och datt. Han har ett fullkomligt avväpnande gott humör med en stil kopierad från gubben Pettson. Köper grejor på skroten som han svetsar ihop. Småpratar med katten.

Hans hustru Marie är något mer samlad, flätar omsorgsfullt sitt hår. Hon är gårdens överhuvud och tycks ha lärt Gustav allt han kan. Hon blandar flädersaft och förlöser kalvar med samma självklarhet. Man kan inte se sig mätt på de här människorna som har allting i fingrarna och aldrig behöver titta efter i böcker.

Men framför allt presenterar Mandelmanns drömmen om det idealiska giftfria jordbruket och den vänliga djurhållningen. Eftersom de har bott i Stockholm på Bondegatan, talar de också ett språk som den urbana människan förstår.

 

LÄS MER: "De som kallar förorten "no go" har nog inte växt upp på landet"

Mandelmanns tittare drömmer sött

De tar reda på och gör pesto av ramslöken som de lokala skånska bönderna ratar och av mjölken från fjällkorna tillverkar de en lagom gnisslig haloumi. De går på utflykt tillsammans och sitter vid ett vattenfall och äter en fantastisk marängtårta.

För ”Mandelmanns” är ju till syvende och sist ännu ett matlagningsprogram där de härliga känslorna kring ett slaktat lamm eller en ystad ost inte känner några gränser.

Naturligtvis går det inte att varenda familj är självförsörjande i denna skala. Det räcker helt enkelt inte den här planeten till.

Men, schhh, det är ingenting som Mandelmann-tittarna behöver bry sig om. De drömmer så sött nu.

 

Gunilla Brodrej är kritiker på Expressens kultursida.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några artiklar.