Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låt en muslim lära dig om kristendomen

Den italienske rennässansmålaren Sandro Botticelli (1445-1510) målade en Jesus med kvinnliga drag, här i "Kristus bär sitt kors" (1490). Bilden är beskuren.
Sensuellt? "Jesus och Marias avsked" målades under början av 1600-talet av El Greco.
Helvetet är ett populärt motiv. Detalj ur Hieronymus Boschs "Den sista domen" (1508).

Jesus kan vara kvinnlig, sensuell – och ful.
Peter Cornell gläds åt den muslimska konstkritikern Navid Kermanis lustfyllda tolkningar av kristet måleri.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tänk att få se de gamla målningarna med nya ögon! Och att återupptäcka de kristna berättelserna i deras besynnerliga förunderlighet. 

Den operationen kräver ett perspektiv utifrån. Till exempel en liberal muslim med ett passionerat intresse för kristendom, som Navid Kerami. Han är född och uppvuxen i Tyskland i en familj med rötter i Iran, prisbelönad författare, kritiker, debattör och medarbetare i Frankfurter Allgemeine och Der Spiegel - nyligen med en högintressant reseberättelse från Polen, Litauen, Ryssland och Ukraina. Men här hemma i Sverige är han märkvärdigt okänd. 

Förra året toppade han bärtsäljarlistorna med ”Ungläubiges Staunen” (ungefär ”otrolig förundran” där ordet "otrolig" också får en bibetydelse av icke troende). Boken består av överraskande betraktelser över klassiska verk ur europeisk konsthistoria: Botticelli, Bosch, Dürer, Giotto, El Greco, Leonardo, Zurbarán och inte minst hans favorit Caravaggio

Var Jesus ful som barn? 

Kermani möter dem på plats – i en kyrka, en stad, ett museum - med en blick full av frisk förundran och nyfikenhet som kan påminna om konstteoretikern John Berger. Uppväxt i det muslimska bildförbudet har Kermani en omättlig aptit på kristendomens bildöverflöd. Gång på gång förundras han över den religiösa kraften i Caravaggios grymma och osentimentala, köttsliga realism.  Kermani närmar sig konstverken som om de vore samtida, obekymrad om äldre tiders psykologiska koder, och bilderna väcker oavbrutet hans frågor om etik, teologi och estetik.

KÖTTSLIGT. "Judith och Holofernes" (1602) av den italienske målaren Caravaggio.

 

LÄS MER: Peter Cornell om suggestiv världsbild på Färgfabriken 

 

Han tar sig rätten att vara på en gång sofistikerad och barnslig. På Bodemuseum i Berlin utbrister han framför en liten medeltida skulptur av Jesusbarnet: ”Så ful han är!” Klotrunt ansikte, fet och med ett bortskämt uttryck och de kladdiga fingrarna vet man inte var de har varit … Och Kermani upptäcker att i det apokryfiska (av kyrkan icke erkända) Thomasevangeliet beskrivs Jesusbarnet mycket riktigt som en elak och odräglig unge och han inser, efter en utvikning till den helige Franciskus, hur just det osköna ger relief åt skönheten hos den vuxne Kristus.

Botticelli målade kvinnlig Jesus

I varje betraktelse oväntade iakttagelser: den nästan incestuösa sensualismen i El Grecos ”Jesus och Marias avsked”. Eller det kvinnliga draget i Botticellis Kristus - i det gudomligas feminina gestalt hittar han överensstämmelser med sufismen, den islamiska mystik han uppenbarligen står nära: flera sufiska klassiker beskriver centrala gudomliga attribut som kvinnliga och pekar till exempel på att ordet medlidande har samma arabiska ordstam som livmoder.

 

LÄS MER: Nils Forsberg om tröttsamt slarv på Stockholm Art week 

 

Inför Hieronymus Bosch grubblar Kermani över den kristna förkärleken för helvetesskildringar medan man i islam i stället fantiserar om det sköna, sensuella paradis som väntar efter döden – den dimensionen hittar Kermani snarare hos kompositörer som Schubert och Bach än i bildkonsten.

Detalj från Gerhard Richters fönster i Kölns katedral.

En bro mellan islam och kristen

Kermanis studie av kristen konst och mentalitet ger indirekt inblickar i islamisk kultur, av olikheter men också många likheter, till exempel den abstrakta geometrin i Gerhard Richters glasfönster i katedralen i Köln. Medan västerländsk konst redan från början älskar konkreta berättelser vill den islamiska abstrahera; i en kristen kyrka står en blödande kropp i centrum, i moskén tomhet och abstrakt ornamentik – där blir ordet aldrig kött. Men i den nonfigurativa, geometriska modernismen finns, som hos Richter, en bro till islamisk estetik.

 

LÄS MER: Peter Cornell ser hur soptunnor och diskmaskiner får sexuellt liv  

 

Att närma sig en annan religion genom dess bildkonst blir Kermanis metod att förstå det främmande. För honom manifesterar sig religionen som en omedelbar sinnlig, estetisk erfarenhet. Den upplevelsen är levande i den ortodoxa och katolska liturgin men han saknar den i de puritanskt torftiga protestantiska gudstjänster som han mötte i sin ungdom i en protestantisk region i Tyskland. 

Vi får hoppas på en svensk översättning. Det borde, om inte annat, Svenska kyrkan se till och med hjälp av ett muslimskt öga väcka liv i det som bland både kristna och kulturellt kristna ateister riskerar att stelna i det alltför bekanta. 

Peter Cornell är kritiker på Expressens kultursida.