Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Landet inom sig

Foto: Roger Turesson

I mitten på 1990-talet reste jag varje sommar runt i Sverige med en blå folkvagnsbuss från 1974. I handskfacket hade vi K-spanarnas nostalgiska återupptäckta svenska 1950-tal men i huvudet – och allra oftast i verkligheten – såg vi Lars Tunbjörks bok "Landet utom sig" som kommit 1994.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det var ett land som slet i sina förtöjningar. Man kunde söka behagligt nostalgiskt lä i solen vid en bensinmack i original från 1952 eller så kunde man ställa sig mitt i stormen bredvid Lars Tunbjörk. Då skulle man se de grälla färgerna, de valhänta konsumenterna, de märkliga markanvändningarna. Han hade börjat arbetat med att porträttera det där landet i svartvitt men kommit hem och sett att bilderna inte visade det land i starka färger som han rest runt i. Han vände tillbaka med färgfilm.

Där låg ett land som hade fullbordat den linje som började i Stig Claessons uppgivna "Vem älskar Yngve Frej" 1968. Fornminnet i boken hade blivit skyltar vid motorvägen med löften om Tomteland, Knalleland och Sommarland. Det var fler som såg det här glappet mellan det gamla och det nya. Inte minst Lukas Moodysson i hans "Fucking Åmål" (1998). Det var som om landsbygden och de mindre och medelstora städerna tittade sig omkring och undrade vad som hade hänt. Som om de försökte få lift längs en motorväg. Till en större värld. Lars Tunbjörk fotograferade deras blick där i vägkanten, framför de skrikiga rallarrosorna.

Tonfallet påminner om Sonja Åkessons blixtbelysta diktning av 1960-talet. I Tunbjörks fall blev det en berättelse med utgångspunkt i den medelstora staden och dess landsbygd. Inifrån, men ilsket, direkt och kanske lite besviket.

När Tunbjörk samlade de bilder som blivit över vid arbetet med "Landet utom sig" kallade han boken "I love Borås" trots att det vara bilder från hela landet. Tunbjörk var från Borås. En stad som alltid varit både stad och landsbygd i en för svenska städer sällsynt kombination.

Det var där han hade börjat sin bana som pressfotograf redan som 15-åring 1971. Borås sökte då efter sin egen identitet sedan textilindustrin börjat falna. En plats där den berömda konfektionsfabrikanten Algots hade flyttat sin tillverkning till militärdiktaturens Portugal 1966. En stad där en stor arbetarklassbefolkning stod vilsen – som Yngve Frej – inför framtiden.

När Tunbjörk skulle beskriva vilka och vad han hade fotograferat blev svaret: "Jag har bara fotograferat min egen klass, det som kändes vanligt i Borås och som jag kände igen på olika platser i Sverige."

Igenkänningen var hans egen, det var den han bjöd oss på. Vi kunde inte gömma oss i en nostalgisk dröm om folkhemmet längre. Det var inte så enkelt att det var ett fult land som låg framför oss, det var ett annat land.

För att navigera i det nya behöver vi alltid skildringar inifrån. Vem tar bilderna av Landet utom sig 2015?