Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Lågmälda legender i outhärdlig krigshärd

Niklas Rådström.
Foto: Linda Axelsson
"En Marialegend".
Niklas Rådström.
Foto: Håkan Elsofsson

Victor Malm njuter av Niklas Rådströms mästerliga roman "En Marialegend".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Länge fanns en föreställning om att gudarna och därför nåden kunde visa sig genom en vink eller ett tecken - och att detta var nåd nog att stå ut i världens oordning. Det kanske inte botade, men det gjorde att man kunde uthärda det omöjliga, kanske till skillnad från i dag? När vårt inre bara är en symptomkarta för psykiatriska patologier att bota.

"Du har sagt att man bara kan göra det möjliga, att det omöjliga måste man uthärda. Jag har gjort det. Jag har lärt mig att se i mörkret och nu är det vad som skrämmer mig", skriver en av romanens figurer i ett mejl till vad han tror är sin moster. I stället når det arbetskamraten som ersatt henne som en av cheferna på konstmuseet.

Tre historier i en

Den här privata bekännelsen, så vacker, studsar i Niklas Rådströms värld mot en person som inte kan svara utan att avslöja sig - eller mot en yrkesroll, en officiell instans, som inte kan tillåta sig själv att svara.

"En Marialegend" utgörs av tre simultant berättade historier. En om en kvinna som i en helvetisk krigshärd blir stympad, våldtagen och gravid när några barnsoldater som boffat sig vilda på lösningsmedel stormar hennes gård. En om en kvinna som befordras till en chefsroll på museet och som i stället för att göra sitt arbete - övervaka restaureringen av Lucas Cranach den äldres målningar - rotar i sin döda föregångares kvarlämnade liv.

Katoliker och kejsare

Den sista handlar om denne Cranach, hovmålare i Wittenberg runt tiden för reformationen. I mitten av 1500-talet belägras staden, och faller snart för katolikernas arméer. Kejsare Karl V skonar dock Cranach, eftersom han beundrar hans konst. 500 år senare existerar inte den sortens nåd. Alla står med ryggen vänd mot sin nästa.

De tre vävs över varandra, berättas i på varandra följande och växlande kapitel. Liksom i William Faulkners "De vilda palmerna"spelar de med varandra, inte bara i en allegorisk överföring eller en likhet i människornas öde, utan genom att bli speglar som vinklas mot varandra och bildar flyktlinjer i stället för centralperspektiv.

Svårsåld men mästerlig

Romanen är nog svårsåld, så lågmäld och subtil i sitt mästerskap att dess vikt(ighet) kommer gå oss förbi. Det är en styrka. Exempel: stilens växling mellan (stundtals långsökt) lyrisk abstraktion och sadistisk konkretion i första kapitlet, där pojksoldater våldtar och dödar, får en annan funktion när den speglas mot en död 1500-talspojke. Som inte är en pojke utan en man som utför sin plikt och försvarar sin stad och tro.

Nåden är försvunnen i denna moderna Marialegend. Kvar finns bara försök till samvaro - försök att se den andra i ögonen, försök att lyssna, se - det är i den blicken, skriver Rådström, som världen blir till; så kan det räddande växa, där bara fara är.


Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

ROMAN

NIKLAS RÅDSTRÖM

En Marialegend

Albert Bonniers, 321 s.