Kvinnors kväden

Ur "Jorun orm i öga".
Foto: Markus Gårder

Lars Sjöberg beundrar Ekmans Edda på Vadstena slott.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det gnisslar vasst om violinernas glissandi, och på barockmusikens gamla teorb dras en nutida glasflaska över strängarna. I ett alltmer komplicerat klangmoln kacklar gässen i blåsarna och en melodisk kontur utkristalliseras, senare kopplad till Gudrun. Först när hon fått ge luft åt sin ordlösa sorg fick även gässen röst. Här börjar unga Joruns färd mot mognad och empati, allt under den allvetande Gummans ledning.

"Jorun orm i öga", så heter Vadstenaakademiens nyhet för året, beställningsoperan med libretto av Kerstin Ekman och musik av Marie Samuelsson. Ett antal kvinnoöden ur Den poetiska Eddan berättas, sjungs, målas i toner och gestaltas på scen med stor uppfinningsrikedom. Eddadikterna bjuder stundom på ganska magstark läsning, inte minst skildringen av huruledes Gudrun för att hämnas sin make Sigurds död skaffar två barn med Sigurds baneman Atle bara för att slakta, tillreda och servera dem till Atles kvällsvard.

Det är också den scen där musiken för första gången verkligen hettar till för att sedan tack vare Samuelssons frodiga klangfantasi och instrumentationskonst nå allt större fördjupning och förtätning. Till de minnesvärdaste stunderna hör också andra aktens kult kring fruktbarhetssymbolen Välsen, en avtändande ful dildo som emellertid inspirerat till en magnifik slagverksorgie.

Musikaliska höjdpunkter finns det gott om även mot operans slut - en himlaskön duett, en rörande vaggvisa, en fint sammanfattande slutkör - men även svackor i berättandet som säkert går att åtgärda. Joruns till genomsnittsåldern mycket unga ensemble - 16 sångare och tolv musiker under David Björkman - svarade för fredagens vitala urpremiär, räddad av inryckande Henriika Gröndahl, som sjöng den mimande och agerande men sångförbjudna Hanna Wåhlins titelroll. Det gjorde att man bara blev allt nyfiknare på dem båda.


Det måste vara vanskligt att sammanföra två auktoriteter på skilda områden till ett gemensamt projekt, särskilt när det handlar om konstnärer med stark integritet. På operan har musiken som bekant alltid rätt, men Kerstin Ekman låter texten underordna sig utan att beröva den dess poetiska kvaliteter. Operakompositörens ständiga önskan om "få ord, få men betydelsefulla" - så formulerad av Verdi - har uppfyllts för att Ekman nydiktat utan direkta Eddacitat, ofta med en uppfriskande skabrös vokabulär. Man vill instämma med slutstrofen i "Gudruns eggelse":

"För alla män ont må bättras / för alla kvinnor klagan bli mindre / då denna lidandens lista läses för dem."

OPERA

Jorun orm i öga

Av Marie Samuelsson och Kerstin Ekman Regi Helena Röhr Vadstena-Akademien Speltid 2,5t.