Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kvinnan tar hela platsen på scen

Hanna Nygårds i ”Frida Uhl”. Foto: Per Bolkert.
Hanna Nygårds i ”Frida Uhl”. Foto: Per Bolkert.
Hanna Nygårds i ”Frida Uhl”. Foto: Per Bolkert.
Nina Jeppson i ”På spaning efter den tid som flytt” Foto: José Figueroa
Foto: OLLE SPORRONG

Gift dig aldrig med en August!

Maria Edström ser en monolog som kopplar greppet med vår uppjagade tid.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. På kort tid har jag sett tre monologer med kvinnliga regissörer, kvinnor och/eller kvinnoroller på scenen. Alla tre rör sig kring gestalter som verkade runt förra sekelskiftet, i en värld av kvinnlig emancipation och dubbelmoral som känns obehagligt bekant. I vår sargade tid känns dessa koncentrerade teman och formgrepp alls inte obsoleta utan läkande och uppfinningsrika. 

Solo-artisteri

Som på Orionteatern där en dramatisering av Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” i regi av Maja Salomonsson - som idé ett vanvettigt projekt - blivit en scenisk triumf. Skådespelaren Nina Jeppsson fyller med en självklar auktoritet under tre timmar det stora scenrummet med sin vackra tolkning av romansvitens författarjag. Ljud, ljus, musik stöder detta berörande kvinnliga solo-artisteri.

Regissören Anna Pettersson har länge sysslat med det kvinnliga skådespeleriet och dess roller, så också nu i ”Frida Uhl” på Strindbergs intima teater i Stockholm. Senast gjorde hon ”Förbjuden ingång” tillsammans med skådespelaren Mattias Nordkvist på Göteborgs stadsteater där Nordkvist gestaltade författaren Victoria Benedictsson instängd i sin svarta klänning med korsett, i sitt liv i det blåsiga skånska åkerlandskapet i Hörby. 

Mattias Nordkvist i ”Förbjuden ingång”. Foto: Ola Kjelbye.

Där driften att bli författare närmast krampar; ”Jag är litteraturens underklass! ” skriver hon ursinnigt med krita på det svarta scengolvet – samtidigt som Nordkvist visar att hon faktiskt vet att hon är bra, bättre än många män. 

Förbluffande trovärdig

Pettersson arbetar så medvetet med kroppen och dess rörelser i rummet, fångar en rollens essens, Nordkvist i svart klänning och skägg blir förbluffande trovärdig. 

I ”Frida Uhl” är det fysiska också tydligt i ett samarbete mellan Petersson och skådespelaren Hanna Nygårds. Hennes Frida står i början i en både tillgjord och ironisk pose – hon är ett ”solskensbarn”, läser klassikerna vid nio år och ”fattar dom rätt bra”, hennes ”papa” är chefredaktör i Wien och hennes fantastiska möjligheter i ett Europa som sjuder av nya idéer och nya konstuttryck borde vara oändliga. 

Om det inte vore för ”skick och sed” för en kvinna och det faktum att hon träffar August Strindberg och blir hans andra hustru. Premiärnerverna spelade Nygårds små spratt med texten, men har en helt oemotståndlig attack i uttrycket. ”Yes!” kväder hon som en nutida ung tjej när August vill komma på supé. Och fångar sen den belägrade kvinnokroppen som tourette-likt väser fram sin vånda när priset blivit för högt. 

Ett inspel i texten om samtidens kulturgubbar är helt onödigt! Hur August orerar och pratar på i Nygårds gestalt säjer allt. Utan manual kopplas greppet mellan vår uppjagade tid och Uhls så bubblande elegant. 

Teater

Frida Uhl

Av Hanna Nygårds och Anna Pettersson

På scen Hanna Nygårds

Regi Anna Pettersson

Kostym Anita Darmark

Ljud och ljus Gustave Lund

Strindbergs intima teater, Stockholm

Maria Edström är kritiker på Expressen Kultur.