Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kulturen och idrotten stängdes helt i onödan

Mats Svegfors har haft en lång karriär både som framstående publicist och ämbetsman.
Foto: Fredrik Sandberg/TT / TT NYHETSBYRÅN
Kultur-och idrottsminister Amanda Lind.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT / TT NYHETSBYRÅN

Ibland behöver regeringen regera, inte bara hålla presskonferenser och uppbära statsrådsarvoden.

Mats Svegfors förklarar hur kulturen och idrotten hade kunnat få en rimligare reglering denna höst.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Helt i onödan har vi stängt ner väsentliga delar av svenskt kulturliv och riskerar att montera ned delar av kultursamhället. Det sker inte av ovilja, inte av ointresse och än mindre av något förstucket motstånd mot kulturen med den kritiska funktion den alltid har i ett samhälle.

Det sker av oförmåga. 

Visst vore det enkelt om man kunde säga att oförmågan är politisk. Byt regering så blir det bra igen. Men så är det inte. Regeringar kommer och går. Men regeringskansliet består.

Hur hade vi då bort resonera, säg i början av sommaren?

Jo, så här: 

Det mesta talar för att vi får vi något slags ny smittvåg i höst. Vi vet inte hur stor den blir. Men vi måste ha en rimligare och mer anpassad reglering än 500/50 för allt. Och nu har vi ju tid på oss att förbereda en sådan anpassad reglering.

Det är omöjligt för några tjänstemän på central nivå att klara av anpassning av regler så att det blir rätt för både Teatermaskinen i Riddarhyttan och Globen i Stockholm. Ok, då utfärdas i stället generella riktlinjer för alla föreställningar som sedan de olika arrangörerna får anpassa lokalt:

– Avstånd av x centimeter ska hållas under föreställningar, under eventuell paus, vid inpassering och utpassering.

– Särskild hänsyn tas till riskgrupper.

– I princip obligatorisk användning av ansiktsmask övervägs.

– Samma sak med provtagning när kapaciteten väl är utbyggd. 

Det hade varit en lite okonventionell lösning.

Sedan hade det överlämnats till arrangörer i Stockholm, Skräppbo, Dalhalla och Uttersberg att utforma sina regler efter de förhållanden som gäller just där. Dessa regler kunde lämpligen tillställas länsstyrelsen. Polisen och de kommunala myndigheterna hade haft något att stämma av mot vid inspektioner. Men inget förhandsgodkännande utan ett ansvar på riktigt för arrangörer.

Så hade kunnat ske för att hjälpligt rädda kulturen. Detsamma gäller sporten.

Vari ligger oförmågan? 

Jo, det hade varit en lite okonventionell lösning. Och regeringskansliet är framför allt byggt för att säga nej. Kreativitet är ett fult ord i Rosenbad. Och det kan vara bra. Det ska inte gå för lätt att skapa nya lagar och hitta på nya utgifter. Men ibland behöver regeringen regera, inte bara hålla presskonferenser och uppbära statsrådsarvoden. 

Men jag tror inte man vill och framförallt så vågar man inte.

Det kanske mest besynnerliga är att den reglering som jag skisserat faktiskt finns – den gäller för restauranger. Regeringskansliet är inte bara konstitutionellt konservativt, det är också hopplöst sektoriserat. Det som är sanning på Fredsgatan 8 (socialdepartementet, ansvarigt för smittskyddslagen som reglerar restauranger) är bara ett dåligt skämt på Herkulesgatan 17 (justitiedepartementet, ansvarigt för ordningslagen som reglerar kulturarrangemang). 

Men ministrarna då? 

Förr i tiden fanns det konsultativa statsråd, ofta kvalificerade jurister. De kunde utgöra motvikter mot departementsbyråkratin. Men de är borta. Och kanske inte så konstigt. När regerandet mest består av bortförklaringar och undanflykter har man inte särskilt stort behov av fackmän som är experter på rätt och fel.

Är det då för sent att åstadkomma den reglering som jag skisserat. Nej, inte alls. Skattelag skrivs emellanåt om över natten. Om regeringen verkligen skulle vilja regera kunde man ta fram en promemoria, ordna remissmöte, lagrådsgranska och föreslå riksdagen eventuellt nödvändiga förslag till lagändringar. Några veckor skulle det ta. Men inte mer än så. Men jag tror inte man vill och framförallt så vågar man inte. Man är inte van vid att regera på riktigt.

Jag lärde känna Carl Lidbom mot slutet av hans levnad. Tänk vad jag saknar honom.


Av Mats Svegfors

Mats Svegfors är bland annat fd statssekreterare, landshövding och ordförande i Kulturrådet. Han har också varit vd på Sveriges Radio och chefredaktör på Svenska Dagbladet.

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=73816&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.