Kristoffer Leandoer: Övningsuppgifter

Kristoffer Leandoer.
Foto: Jonatan Håstad

NAIMA CHAHBOUN kontrollerar medvetandet med Kristoffer Leandoer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I kön till kassan på kaféet som ibland får tjänstgöra som arbetsrum faller min blick på vykortsstället intill disken. Bland reklamblad för konserter och teaterföreställningar trängs här inte mindre än tre olika erbjudanden om andlig vägledning. "Finn inre harmoni", "Mindfulness i Italien!", "Buddhism for modern living". Kontrasten mellan broschyrernas bilder av spegelblanka hav och den stimmiga kafémiljön där trendigt klädda gäster fingrar på mobildisplayen är slående.

I sin åttonde diktsamling, Övningsuppgifter, undersöker Kristoffer Leandoer den österländskt inspirerade nyandligheten i sju gånger sju prosalyriska stycken. Läsaren övas i att kontrollera sitt medvetande genom en rad tankeexperiment, där slutmålet är att utplåna jaget. Vad Leandoer själv övar sig i vet jag inte säkert, men det är möjligt han faktiskt använt den metod som beskrivs i uppgift 44:

Tänk nu på ett ord(t ex ananas). Tänk på ett annat ord (t ex returbiljett eller schamponera). Skapa nu utan allför mycket eftertanke en förbindelse mellan dessa båda ord, ju omständligare desto bättre.

Övningsuppgifter är, åtminstone på ytan, en lättsam och lekfull bok. Dikterna kröker och krumbuktar sig, som när berättarrösten uppmanar läsaren att blunda (varpå fortsatt läsning förstås blir en omöjlighet). Viga tankesprång blandas med självhjälpsmanualens snusförnuftiga tonfall. Det är smart och ofta roligt.

Efter hand ekar skrattet dock lika tomt som en mediterande zenbuddists medvetande. Läsarjaget som frammanas genom bokens du-tilltal tränger undan allt annat från sidorna. Det subjekt som övningarna syftar till att utplåna dominerar paradoxalt nog läsupplevelsen.


Redan halvvägs vill jag ut ur dikternas klaustrofobiska provhytt, slippa se min egen spegelbild utstyrd i ständigt nya, pråliga tankekostymer. Mindful-trenden och jagutplåningens retorik framstår plötsligt som en förlängning av, snarare än en reaktion mot, egofixeringen – Leandoers satir växer till en effektiv kritik av själsliga quick-fixs och hyperindividualism.

Hade mindfulnessguruns undanglidande distans ensam fått sätta tonen i diktsamlingen hade läsningen nog snart blivit outhärdlig (och, märk väl, i så fall hade boken faktiskt lyckats med föresatsen att utplåna sig själv, åtminstone ur läsarens medvetande). Nu bryts i stället dikternas blanka yta då och då av en existentiell frustration som mitt i tomheten och det gäckande tilltalet klingar fullkomligt äkta:

Inte trädet som kan bli en dörr. Inte trädet som vi lånar av våra barn. Utan trädet. Bara trädet. Trädet, utifrån dess trädighet. Trädet, utifrån dess egen förnimmelse av varat. Trädet trädet. Trädet som finns. Ett träd, hur svårt kan det vara?


Det är dessa små avsteg från introspektionens självbekräftande väg som tränger igenom även det mest högljudda kafésorlet och gör Övningsuppgifter till något mer än skickligt konstruerade karikatyrer. Leandoer har, lyckligtvis, en bit kvar till Nirvana.


Naima Chahboun

kulturen@expressen.se

Lyrik

KRISTOFFER LEANDOER | Övningsuppgifter | Pequod Press, 77 s.