Kristofer Folkhammar: Isak & Billy

Kristofer Folkhammar.
Foto: Charlotte Oscarsson

Amanda Svensson läser Kristofer Folkhammars debutroman Isak & Billy.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Billy har sexiga magrutor och massor av gamla älskare att tänka på när tvåsamheten blir för torftig och svår. Isak har bara panikångest och diffusa ”anhöriga” som han inte vill träffa. Billy städar, gymmar och får alla växter att blomma. Isak tittar ut genom fönstret och klipper sönder allt han kommer över, för om han förstör tillräckligt många oviktiga saker kanske det viktiga får förbli helt.

 Det viktiga är Isak och Billy, det är båda överens om. I alla fall till en början.

 ”Han är en fyllnad eller han är en håla i hans hand.” Göteborgspoeten Kristofer Folkhammar (bland annat verksam i poesikollektivet G=T=B=R=G) gör romandebut med en kärlekshistoria där kärleken är på samma gång en fyllnad och ett bottenlöst hål.

 Ungefär så som kärleken är alltså, men ganska sällan gestaltas som. En kärlek som är lika egoistisk som självuppoffrande. Tvåsamheten som en plats för intensiv intimitet, men lika mycket för ensamhet, självständighetslängtan och polarisering.


Isak & Billy är en på riktigt originell roman. Jag gör understrykningar på nästan varje sida. Det är svårt att sätta fingret på en enkel ingrediens, snarare är det i samspelet mellan Folkhammars lyriska one-liners, bistra humor och intensiva erotik som någonting väldigt eget uppstår. Ytterligare en imponerande bedrift är hur Isak och Billy, trots sina schablonartat polariserade positioner, blir två levande karaktärer med unika särdrag.

 Folkhammar kan konsten att teckna helt mänskliga karaktärer med enkla medel: detaljer, små situationer, egenheter (ta till exempel Billys faiblesse för att hölja sig själv i mejeriprodukter). Ofta ryms de båda älskandes skiftande karaktär i en och samma mening, som här:


”Billy försöker vara rolig och sexig på samma gång och när han försöker med det känner Isak det som om någon håller fast honom väldigt hårt.”

 Trots att Billy och Isak i mångt och mycket är varandras motsats, finns det slutligen också något som förenar. De delar ett pronomen – ”han” – som Folkhammar använder högst medvetet för att skapa en tredje, allomfattande karaktär. Pronomenförvirringen – som också blir en pik åt den litterära heteronormativitet som skapat en hjärna oförmögen att hantera något annat än ”hon” och ”han” i en lyrisk kärleksberättelse – leder en in i en läsning där Billy och Isak och du och jag är mer lika än vad som syns i ord och handling. Vem känner, vem tänker? Kanske båda. Kanske alla.

 Och kanske är det därför som en av Billys nyckelrepliker känns så sorgligt allmängiltig: ”Det är ett jävla våld att vara nära, alltså.”

FAKTA

KRISTOFER FOLKHAMMAR | Isak & Billy | Natur & Kultur, 139 s.