Kristina Lugn: "Jag tycker att alla bara ska skärpa sig"

Kristina Lugn gästar sin dotter Martina i "Lunch med Montelius"
Foto: Privat
Författaren Martina Montelius.
Foto: OLLE SPORRONG
Poeten och författaren Kristina Lugn besöker ett skolbibliotek på en högstadieskola i Upplands Väsby
Foto: VERONIKA LJUNG-NIELSEN

Det nya avsnittet av "Lunch med Montelius" gästas av Martinas mor, författaren och akademiledamoten Kristina Lugn. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

PODCAST. Samtalet kretsar kring socialrealistiska barnböcker som uppskattas mer av vuxna än av barn och mannen som fick Lugn att börja läsa. 

Hör även om Lugns tid som au pair hos en eventuell nazist – som gick på toaletten med öppen dörr. Och andra barndomsminnen. 

– Jag var väldigt, väldigt populär i kyrkliga kretsar. Jag var nog kanske Sveriges yngsta söndagsskolelärare. Och det var inte bra, för jag berättade bara om korsfästelsen för barnen. Jag berättade ingenting bra. 


Lyssna också på: "Bruno K Öijer hällde öl på mig - för min "småborgerliga blick" 


– Jag satt och skrev brev till kyrkoherdarna. Särskilt en, som var mitt livs stora kärlek. Han vara bara sjuttioett år gammal. Under hela min barndom hade jag bara kompisar som var så där i sjuttioårsåldern. Jag hade mindre kompisar än du, Martina. De var gamla. De var präster. Jag hade nog behövt en lite yngre kompis. 

Gud var inte attraktionen

Men Lugn gick vidare i livet - mot kommunismen. 

– Så småningom förstod jag att det kanske inte var själva Gud som var attraktionen. Utan snarare umgänget. Jag fick läsa dikter på kyrkans syförening och så. Så jag gled ur det där, och blev kommunist i stället. 

Den politiska inriktningen mötte dock motstånd från Kristinas pappa. 

– Jag var kanske sexton, sjutton och min pappa var chef för arméns underrättelseavdelning. Han sa att det inte gick att ha en dotter som fick tidningen Clarté hem i brevlådan. Så då bestämdes det att jag skulle flytta. 

Lugn flyttade till en familj vars barn hon tog hand om. Senare bodde hon även hos sin skolsköterska. Hon var för uppkäftig för att bo hemma, säger hon. 

– Varför pratar vi om det här? Tänk om alla sitter och lyssnar på det här?

– Tiotusen personer kommer att lyssna på det här programmet, minst, säger Martina.

– Tänk på det. 


Lyssna du också! Det rykande färska avsnittet finns här