Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Krigshets i sovrum blir svart fars i Uppsala

Tytte Johnsson, Göran Engman och Bashkim Neziraj i "Krig på fjärde våningen".
Foto: MICKE SANDSTRÖM
Göran Engman, Tytte Johnsson och Eli Ingvarsson i "Krig på fjärde våningen".
Foto: MICKE SANDSTRÖM

"Stycket utmanar än. Att hävda sina medborgerliga fri-och rättigheter kan fortfarande vara mycket farlig."

Maria Edström ser Uppsala stadsteaters läskiga iscensättning av "Krig på fjärde våningen".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Teater

Krig på fjärde våningen

Av Pavel Kohout

Översättning från tyska: Hans Kellerman

(Från tjeckiska av Gerhard och Alexandra Baumrucker)

Regi Mikaela Ramel

Uppsala stadsteater

Speltid 1 t.

Att bli väckt av en barsk bankning på dörren mitt i natten av påstridiga myndighetspersoner – utan att man är grovt kriminell – är ett säkert tecken på att man lever i en totalitär stat.

Så sker hos herr Bláha i "Krig på fjärde våningen" på Uppsala stadsteater, eller, juris doktor Emil Bláha som Göran Engman kreerar klädd i rosa pyjamasjacka, kalsonger och svarta broderade tofflor. Hans fru, Tytte Johnsson, i rosa tights gömmer sig under täcket när Eli Ingvarssons brevbärare tränger sig på. Han vill att Bláha ska underteckna en order att inställa sig i sin egen lägenhet.


Läs mer: Den rasistiska järnridån 


Handlar inte bara om forna östblocket

Absurd maktutövning alltså, där den vanligaste repliken är ”här är det jag som ställer frågorna”. Och att tjeckiska Pavel Kohout med sin östeuropeiska historia: uppväxt under kriget, sen kommunist, dissident, utesluten ur partiet för att till sist utvisas och fråntas sitt medborgarskap 1979 – att han vet allt om absurd maktutövning förvånar knappast.

Men det läskiga är att den här lätt farsartade och på ett effektivt sätt lite naivt och yxigt spelade föreställningen inte alls bara handlar om forna östblocket.

Eftersom det är dyrt att kriga har myndigheterna bestämt att två personer får kriga mot varann som i ett slags duell. Beshkim Nezirajs polis, och Bashkim Nezirajs polis och Crister Olssons general ger prov på exakt tonträff i det här propaganda-lingot i att blåsa upp känslor av fiendskap, lojalitet och stridsvilja.


Rätten att gå hem och lägga sig

Men Bláha vill inte alls kriga med någon herr Hürliman som myndigheterna utsett – inte för att han är en glödande pacifist – han hävdar bara bestämt sina medborgerliga rättigheter att få vara ifred och få gå och lägga sig igen.

Med ”Krig på fjärde våningen” har Mikaela Ramel och scenografen Karin Wegsjö hittat ett guldkorn i denna enaktare från 1971. Den enkla formen påminner om de då vanliga ”vardagsrums”-föreställningarna i Prag som anordnades för att kringgå censur och yrkesförbud. 

Men stycket utmanar än. Att hävda sina medborgerliga fri -och rättigheter kan fortfarande vara mycket farligt.


Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.