Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kraftwerks arv är enormt

Kraftwerk på Way out west 2012.
Foto: Izabelle Nordfjell
Reklamkub i papp för albumet Radio-Activity (1975).
Foto: Mikael Lammgård

Om någon vecka stänger det utskällda Björk-retrospektivet på MoMa i New York. En enig kritikerkår har avfärdat utställningen som alltför romantiserande, okritisk och ytlig, producerad enbart för att locka besökare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Konst

Influenser, referenser och plagiat. En utställning kring Kraftwerks estetik.

Röhsska museet, Göteborg

Till 8/11

Parallellen till Röhsskas stora sommarutställning om de kultförklarade elektropionjärerna i Kraftwerk är inte långt borta. Curatorn Andréas Hagström är själv ett hängivet fan. Dessutom brottas museet med ett ekonomiskt underskott och behöver en publiksuccé för att täppa igen hålen.

Men väl på plats i den avlånga utställningshallen kommer alla funderingar om populism på skam.

Snarare än insmickrande robotmemorabilia, har museet omsorgsfullt satt in Kraftwerks särpräglade uttryck i ett konsthistoriskt sammanhang.

Med rötter i 1970-talets tyska konstscen, influerades musikgruppen bland annat av Bauhausrörelsen, europeisk industrihistoria och futurism. Det åskådliggörs pedagogiskt av inlånade fåtöljer, barnböcker och trafikkoner.

Här hänger röd-svarta Kraftwerkaffischer, stiliserade att efterlikna rysk propaganda. En tidig laserprojektor signerad Carl Fredrik Reuterswärd och ett gäng Anton Corbijn-fotografier finns också på plats. En rolig blandning av objekt, om än lite gubbig.

Kraftwerks arv till dagens populärmusik, design och mode är enormt. Det är dock så befriande att bandets egna genomslag inte får stjäla showen helt.

Framför allt tittar vi bakåt. Extra bra blir det när kontexten får huvudrollen. Som den korta historielektionen om Trans Europa express – den nedlagda tåglinje som namngav Kraftwerks album från 1977. Runt hörnet läser jag hur vägmärket för tyska autobahn – också namne med en av bandets skivor – uppkom. En liten smak av efterkrigstidens Tyskland.

Emellanåt blir det dock lite för många lösa trådar. I ivern att berätta om alla inspiratörer från 1900-talets centraleuropeiska konstscen kommer de enskilda pusselbitarna inte alltid till sin rätt.

Möjligen är det priset man får betala när man försöker teckna ett porträtt av ett band som ytterst är en smältdegel av många olika konstformer. Lika mycket en experimentell musikgrupp som ett allkonstverk, ständigt remixade av sig själva.


Malin Sandberg