Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Korvköparen

Madeleine Sjöstedt och Martina Montelius.

Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt är inte insatt i det arbete hon tror sig kunna bedöma. Martina Montelius på Teater Brunnsgatan Fyra bjuder in henne till ett kunskapsgivande studiebesök.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Teaterdebatten

Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) kritiserade Dramaten för att vara ineffektiv i en artikel i SvD Brännpunkt (20/10), samt argumenterade för sammanslagningen av Kulturhuset och Stadsteatern - en plan som presenterades av alliansmajoriteten i deras budget för 2013.

Nästa år får också en rad mindre verksamheter sänkta bidrag, som Teater Giljotin, Aliasteatern och Teater Galeasen. Händelserna har väckt starka reaktioner i kulturvärlden. "Läser med förskräckelse hur ordningsmakten nu drar in också på Kulturhuset", skrev Dramaten-chefen Marie-Louise Ekman i DN Kultur (10/10).

Förra året var jag på möte hos Madeleine Sjöstedt. Hon hade TVÅ sekreterare med sig, och de satt bara och lyssnade. På betald arbetstid! Hade det inte räckt med en? Han kunde väl ha givit den andre ett sammandrag sedan? Ja, den ena sekreteraren kunde ha hunnit med massor av saker under den tid det tog för oss att föra det där samtalet. Och vilket GIGANTISKT arbetsrum hon hade! Behöver hon verkligen så mycket utrymme? En enda person! Jag har varit i många lägenheter i Stockholm, lägenheter där skattebetalare bor, som är mycket mindre än Sjöstedts arbetsrum.

Min egen Teater Brunnsgatan Fyra sköttes i ett halvår av bara mig. Ensam. Alltså, jag gick i praktiken omkring ensam i en källare (en minuts promenad från Spy Bar och Sturegallerian) och skämtade med mig själv om att Sjöstedt kanske skulle ringa och föreslå att jag kunde ta med mig mat- lådor i stället för att köpa lunch på IcaToGo. Då hade jag kunnat spara flera tior per dag av skattebetalarnas pengar på min energiförbrukning. Jag började köpa toalettpapper och kaffe till teatern för mina barns barnbidrag. Förstår du, Madeleine? På den nivån är det.

Och jag har varit engagerad som regissör på Dramaten. Som regissör är man in- blandad i alla aspekter av sin produktion. Jag hade insyn i det där administrativa arbetet, och dekorbyggandet i Gäddviken, som du vill "rationalisera" för att "ge skattebetalarna mer kultur". Åh Madeleine, jag vill nästan börja gråta av ren frustration. Hur kan du, som har en så hög, skattefinansierad månadslön, underlåta att försöka informera dig bättre om de arbetsområden du ansvarar för?

 

De människor som arbetar i Gäddviken, och på Dramatens administrativa avdelningar, är redan tillräckligt överbelastade och oroliga för hur de ska kunna sköta sina många uppgifter tillräckligt väl, trots att det egentligen inte går. De fria gruppernas publik, dina skattebetalare, har redan för länge sedan börjat fråga oss som driver teatrarna hur de kan hjälpa till. Loppis? Insamling? Det är sant. Rädslan är kompakt. Det finns människor som anser sig ha blivit räddade till livet av det som dessa teatrar berättar. Visste du det? Och om du tycker att det är antalet huvuden som har betydelse, snarare än innehållet i det som sägs – sätt dig då och räkna antalet föreställningar från Galeasen, Giljotin, Turteatern, Tribunalen och Brunnsgatan som tagit sig hela vägen till det rikstäckande offentliga samtalet.

Hur många gånger man än försöker jämföra en teater med en korvkiosk, är teaterns uppgift fortfarande inte att räkna antalet sålda korvar (biljetter!), utan att tänka. Att destillera och gestalta det pågående livet i vårt samhälle. Det är vårt jobb. Och vissa dagar känns det svårare än andra. Att göra detta samtidigt som vi hukar under en kanonad av hotelser om utplåning.

Om du, Sjöstedt, verkligen vill att teaterns verksamhet ska bli mer lik korvkioskens måste vi åtminstone få Starta eget-bidrag som alla andra. Ge oss några miljoner att köpa lösmustascher och bananskal för, så ska vi fixa drag under galoscherna och rajtan-tajtan så det visslar om det! Det kan vi.

 

Den andra möjligheten är att låta oss göra vårt jobb. Skattebetalarna, som ständigt används som slagträ i allehanda debatter, likt små skilsmässobarn – de förtjänar ett kulturborgarråd som äger rudimentära kunskaper om förutsättningarna för sitt arbete. Jag tycker inte att du, Madeleine Sjöstedt, är skyldig att läsa Stagnelius, avsmaka estradpoesi eller titta på performancekonstnärer som eldar upp sin kroppsbehåring.

Men om du vill skapa en diskussion om teatrars ekonomi – sätt dig in i den! Be att få sitta med vid en scenografimodellvisning i Gäddviken, och lyssna på diskussionerna kring hur man ska ha tid och råd att bygga det scenrum som modellen föreställer.

Då kommer du att upptäcka att det rimliga vore att ge mig två sekreterare och en tapperhetsmedalj.

 

Martina Montelius

kulturen@expressen.se

Martina Montelius är konstnärlig ledare på Teater Brunnsgatan Fyra.