Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Koordinerad intimitet på samhällets botten

Fanny Rosén ("Sarah")Foto: THOMAS HULTGREN
Tove Simonsen ("Ellen")Foto: THOMAS HULTGREN
Moa Åström ("Hannah") och Liv Björk Zehourou ("Judith").Foto: THOMAS HULTGREN
Hanna NordenhökFoto: OLLE SPORRONG

”Belfast Girls” bygger på den sanna historien om unga utsatta kvinnor på Irland vid 1800-talets mitt.

Hanna Nordenhök ser en het Sverigepremiär som hade vunnit på mindre sentimentalitet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är inte utan att Sverigepremiären av den irländska dramatikern och författaren Jaki McCarricks hyllade pjäs ”Belfast Girls” väcker en särskild sorts förväntan. 

Häromveckan stod det att läsa i DN (15/10) om hur regissören Malin B. Erikson, dessutom landets första så kallade intimitetskoordinator, brukar arbeta med sexscener tillsammans med skådespelare genom en metod som utarbetats i spåren av metoo, där samtycke och transparens är ledorden i processen fram till en trovärdig känsla av hängivelse. Ett välkommet initiativ för att förbättra skådespelares arbetsvillkor, men också, föreställer jag mig, för att skapa en fördjupad medvetenhet om gestaltningen av kroppar, begär och representation på scen. 

Och mycket riktigt vibrerar hettan mellan debuterande Liv Björk Zehourous Judith och Siri Bengténs hemlighetstyngda Molly, när de i en stark scen skyddslöst griper efter varandra med allt sitt bagage av svultna flickdrömmar. Föreställningen, som riktar sig till vuxna och unga från årskurs 9, skildrar fem unga kvinnor som flyr den stora hungersnöden på Irland vid 1800-talets mitt, till Australien. 

Och mycket riktigt vibrerar hettan mellan debuterande Liv Björk Zehourous Judith och Siri Bengténs hemlighetstyngda Molly

McCarricks text, överförd till otvungen svenska av Tove Simonsen som också spelar en av rollerna, skildrar de vidriga livsvillkoren för unga utsatta kvinnor på det dåtida irländska samhällets botten, svältfödda, prostituerade, utnyttjade. Pjäsen utspelar sig på fartyget som ska ta dem till det nya landet, som bekant från början en brittisk straffkoloni, och den ram av samtidig oändlighet och instängning som flykten till havs skapar åt föreställningen ger dagsaktuella associationer. 

McCarricks något hjärtnupna stycke tyngs dock av sin egen formmässiga konventionalitet och brist på undertext, mot vilket regin möjligen kunde ha bjudit mera motstånd. De trasiga, bortglömda människoöden det historiska stoffet ger vid handen kunde gott förtjänat en mindre sentimental inramning.   

Teater

Belfast girls

Av Jaki McCarrick

Regi Malin B. Erikson

Översättning Tove Simonsen

Scenografi och kostym Maja Döbling

Ljusdesign Christina Kamma

Ljuddesign och musik Daniel Douhan

Batalj Scenkonst

Teater tre, Stockholm

Speltid 2.15 t.

Hanna Nordenhök är författare och medarbetare på Expressen Kultur. Hennes senaste bok är ”Asparna”. 

Fem omoraliska Nobelpristagare