Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Koordination ordineras

Kalle Leander (Nemorino) och Emilia Feldt (Adina). Foto: Mats Bäcker
Lars Sjöberg studerar opera med elever och lärare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

OPERA
FIGAROS BRÖLLOP | Av W A Mozart | Regi Mira Bartov | Högskolan för scen och musik i Göteborg, Folkoperan
KÄRLEKSDRYCKEN | Av Gaetano Donizetti | Regi Claes Fellbom | Operahögskolan i Stockholm, Folkoperan

Det är svårt nog ändå att koordinera röst och fötter, så vore jag ung och nybakad operasångare i början av karriären tror jag att jag helst skulle placeras i uppgifter med underlättande regi. Inte en så överlastad och allmänt tillkrånglande Figaros bröllop som den Mira Bartov har påtvingat Göteborgs vokalt långtifrån bergfasta operaelever.
Kontakten sviktar med orkestern som klingar stumt och övertonsfattigt högt upp under taket. Påklistrade gags stjäl fokus från väsentligheter. Flera arior samt brevduetten (!) kommer från en obestämd plats till höger i rummet (hos terapeuten?), medan resten av scenen samtidigt kan ligga tom och bara ropa på att folk ska komma in och sjunga. Humor ersätts av komik, och Basilio, som brukar vara så rolig, verkar inlånad direkt från Gökmåla Teateramatörer.

Mitt i all denna bråte lyser Frida Josefin Österbergs Cherubin som en fixstjärna. När hon/han står på scenen blåses liv in i en föreställning som i övrigt tycks sakna såväl allvar som skämt och där ingen, inte ens hon, kan ha ansett sig prestera sitt bästa.
Mira Bartovs lärare och mentor Claes Fellbom visar sig sålunda ganska skral i just den rollen men regisserar Stockholms operaelever i Kärleksdrycken med mera lyckat utfall. Alldeles kemiskt fri från de råa och plumpa utväxter utan stöd i vare sig text eller musik som brukar prägla Fellboms insceneringar är inte heller den här.
Men det sjungs och ageras väl och med gott humör, hela scenen får musikaliskt liv, och det ställs inga överkrav på de unga sångarna samtidigt som de gärna får briljera med egna gratiskonster. Dessutom har kaffeflickan kommit till operascenen för att stanna. Djupast fäster man sig vid Nemorino, Kärleksdryckens mespropp till tenor, som oftast får stå tillbaka för de basigare och färgstarkare Belcore och Dulcamara men nu i Kalle Leanders gestalt äntligen blir en riktig central hjälte med både belcanto och totalt otvungen scennärvaro.
Självförverkligandet, som regissör Fellbom anför som viktigt tema i Kärleksdrycken, måste ha känts som en spännande språngbräda för hela ensemblen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!