Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Konstnärliga tassemarker

I dag vet vi om Vitas vindar förde fram till August.
Margareta Sörenson tittar igenom de Augustnominerade bilderböckerna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

AUGUSTNOMINERINGAR
SARA LUNDBERG | Vita streck och Öjvind | Alfabeta | Målgrupp 3+
MARIA NILSSON THORE | Petras prick | Bonnier Carlsen | Målgrupp 3+
LOTTA OLSSON (text) och MARIA NILSSON THORE (bild) | Konstiga djur | Bonnier Carlsen | Målgrupp 6+

Petras prick.
Konstiga djur.
Alltjämt är det djuren som har ordet i barnboken. Från Aiskylos till La Fontaine, från Babar till Disney och Bamse går spåren vidare och det är pälsklädda vänner som viftar med tassarna och förklarar moral och samhällsbygge för de små.
Spotty, Pricken i svensk översättning 1949, av Margret Rey blev en trendsättare inom en redan gammal tradition. Pricken var en bok som diskuterade och tog avstånd från rasismen i USA, en politisk barnbok. Och kanske det inte är en slump att Maria Nilsson Thore valt just en prick som utgångspunkt för sin bilderbok Petras prick.
Djuret Petra, om katt eller hund kan jag inte riktigt klura ut, vaknar en morgon och mår pyton. En av hennes prickar i pälsen har rymt och behöver vara för sig själv ett tag.
Tolerans inför en prick som avviker, således. Fiffigt turnerat, och med storskaliga bilder och mönsterspotting i tapeter, mattor och - självklart- Stig Lindbergs trivsamma porslin.
Onekligen en av vår tids viktigaste frågor: tolerans och respekt för alla variationer på temat människa. Här demonstrerat av de pedagogiskt smarta djuren.

Maria Nilsson Thore har också gjort bilderna till Lotta Olssons Konstiga djur, där individens rättigheter diskuteras ingående. Där är faktiskt alla konstiga, det vill säga unika. En jättemyrslok frågar en beskäftig hasselmus som modernt uppkopplad reder ut begreppen.
Det är roligt, men så ordrikt att jag undrar lite över målgruppen. Tjatigheten i rollfördelningen indikerar små lyssnare, men den relativt sofistikerade diskussionen tyder på en äldre målgrupp.
Nilsson Thores bilder går fint in i en bilderbokstradition, men på spaning efter den djärvt konstnärliga boken för barn är Sara Lundbergs Vita streck och Öjvind något att försjunka i. Stora öppna bilder sträcker sig mot andra bildvärldar, sådana där Jockum Nordström målar ensliga skepp på haven eller Lena Cronqvist frusna barn.

Berättelsen, som svävar på små korta men flygande rader, är både en kärlekshistoria, en gåta och en existentiell betraktelse. Öjvind kommer som en vårvind, inte med ett Höganäskrus om halsen, utan med en leverpastejsmörgås i fickan.
Det är något spännande, kanske farligt, med alla vindar som drar omkring Vita. Jag undrar fortfarande vem Alvaro är. Kanske en gud, kanske döden, kanske bara en snäll pappa. Vem vet? Och den här gången är det bara bra att inte veta, utan att få undra.