Böckerna som han illustrerade gick ut i miljonupplagor. Några år på 30-talet var han en konstnärlig ledare hos Walt Disney och hade ett avgörande inflytande över hur "Snövit" och "Pinocchio" kom att se ut. Han tecknade fler årgångar av den omåttligt populära "Bland tomtar och troll" än John Bauer.
Men säger man Gustaf Tenggren är det ingen som hört talas om honom.
Han föddes 1896 i ett fallfärdigt torp några mil norr om Alingsås. Konstnärlig begåvning fanns i släkten, farfadern var något av ett byoriginal som bland annat snidade träfigurer, pappan dekorationsmålare. Gustaf Tenggren gick bara fyra år i folkskola men en lärare lade märke till hans talang och med hjälp av stipendier kan han börja på Slöjdföreningens tecknarskola och därefter på Valand.
Tenggren var en av de där begåvningarna som blixtsnabbt suger till sig intryck och stilar. Lars Emanuelssons och Oskar Ekmans bok är den första i sitt slag, en rikt illustrerad biografi som avslöjar influenser från tidens alla konstnärliga riktningar och en flyhänthet som får en att tappa andan. En jämförelse med John Bauer faller sig naturlig och Gustaf Tenggren framstår som både säkrare och mer varierad, därtill mindre allvarstyngd.
Stram art déco. Mustiga troll. Dystopiskt stafflimåleri. Gulligt pastelliga djur. Nibelungenillustrationer som Goebbels skulle ha älskat. Gustaf Tenggren testade allt.
1920 reser han till Amerika med första hustrun Anna, syster till vännen Rudolf Pettersson ("91:an Karlssons" skapare!), slår sig ner i Cleveland, Ohio och som den entreprenör han är skaffar sig genast uppdrag. Inom ett halvår har han gjort sitt första omslag för Life Magazine.
20-talet kallas för den gyllene eran inom amerikansk illustrationskonst. Här skapas den estetik och hela den bildvärld som kommit att förknippas med Amerika. Det är den gamla världens formspråk applicerat på den nya världens ting och stämningar och genomsyrat av dess energi. "Gus" Tenggren är en av dess främsta.
När Walt Disney på 30-talet beslutar att göra "Snövit" värvas Tenggren. Inte för att göra animationer men för att skapa inspirationstablåer och stämningar för studions animatörer att arbeta utifrån. När man jämför skisserna till "Pinocchio" med det färdiga resultatet syns hans inflytande ännu tydligare i de sydtyrolska bymiljöerna.
Sedan var det över. Nya stilideal redan i "Bambi" gjorde honom överflödig, men andra Disneymedarbetare berättar också om hur han höll sig på sin kant och inte ville inordna sig i kollektivet. Kanske såg han sig för mycket som konstnär, kanske var det strävan efter framgång parad med blyghet som gjorde att han uppfattades som undflyende. Att han drack för mycket och var en notorisk kvinnokarl bidrog inte till social framgång.
Så Tenggren återuppfinner sig själv än en gång. Under 40-talet överger han den glimrande och detaljerade realistism som han fulländat till förmån för ett plattare och mer naivistiskt bildspråk. För serien som på svenska heter "En liten gyllene bok" illustrerar han bland annat "Poky little puppy".
Den har till i dag tryckts 15 miljoner exemplar.
Framgång utomlands brukar vara en säker väg till berömmelse i Sverige men sedan Gustaf Tenggren gick bort 1970 har han försvunnit in i glömskan. Är det för att illustration har låg status? Att barnböcker är brukslitteratur där trötta föräldrar inte lägger tecknarens namn på minnet och barnen inte bryr sig?
Eller har det att göra med att han är så undflyende? I sitt liv - bokens författare har gjort ett jättejobb med att sammanställa spridda uppgifter från olika källor - men också med sin kameleontiska anpasslighet. Det är svårt att skapa sig en bild av vem Gustaf Tenggren egentligen var, personen såväl som konstnären. Det är flödet av bilder som lever kvar, halvt anonyma har de påverkat miljoner människor.
Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.