Konstens farkoster

Vanna Bowles, "Growth II", 2013.
Foto: Pressbild

Peter Cornell upptäcker nya universa.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Två fiktiva världar lika täta som barns lekar, två separata utställningar på galleri Lars Bohman av Vanna Bowles och Tilda Lovell. Shelleys rad "Death and his brother Sleep" kunde vara mottot för Vanna Bowles stramt fotorealistiska teckningar baserade på arkivfoton från sjukhus: människor sovande eller döende i en libidinöst laddad dvala.

Åtbörder och koreografi skapar en rituell atmosfär. Ur händer, bröst och kön växer kvistar och blad ut i betraktarens rum, som om de döende återvänder till naturen som mytens Dafne eller Ofelia.


Metamorfoser mellan människa, växter, djur och redskap är också ett tema i Tilda Lovells scenografi "Bone black" där vi rör oss som i en dunkel skog ur Bröderna Grimm eller ett besynnerligt naturhistoriskt museum. Tilda Lovells natur är aldrig frodig eller pastoral: träden, de avskalade benknotorna, djurskeletten, reptilerna, mössen och de egendomligt vridna kvistarna är alla förtorkade; kanske en värld efter människorna. Landskapet i en animerad film växlar mellan arktiskt och sprucken stepp. Strax under anar vi en kropp, en moder jord och långt bort i kosmos kalla stjärnbilder och galaxer. Men plötsligt förtätas allt i en säl som omsluter en människa i oändlig ömhet, som en liten farkost i världsalltet.

Två täta fiktiva världar. Bowles och Lovell framkallar var sitt universum: konstens uppgift är att erbjuda andra världar.

Konst

Vanna Bowles

"Surrender"

Tilda Lovell

"Bone black"

Lars Bohman gallery, Stockholm

Till 20/3