Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Konstbiennal med ögon för historien

Stillbild från "Foreign office". Publiceras med tillstånd av Bouchra Khalili.
"House of words" i Pannhuset vid Röda sten. Foto: Michelle Boynton
"Museum of nothing" på Göteborgs konsthall. Foto: Hendrik Zeitler

Göteborgs konstbiennal är både samhällsrelevant och eftertänksam.

Anna van der Vliet ser konstnärer borra sig in i en brännande samtid.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

GIBCA - Göteborgs internationella konstbiennal
Röda sten, Göteborgs konsthall m fl
Till och med 22 november

Om den senaste tiden visat oss något, så är det att den imperialistiska västerländska världsordningen inte kan förpassas till historien. Uppdelningen mellan ett vi och dem, ett innanför och utanför, kunde knappast synliggöras starkare än med bilden av treårige Alan Kurdi på stranden i Bodrum. Vi må ha lämnat kolonierna, men i stället byggt in Europa i ett gigantiskt gated community omgärdad av gränspoliser och taggtråd. Årets upplaga av Göteborgsbiennalen öppnar mitt i en kritisk tidpunkt för Europas framtid.

Curatorn Elvira Dyangi Ose utmanar en kanoniserad och linjär historieskrivning om den västerländska framstegssagan som fast och orubblig. Temat, "A story within a story", visar hur ”historia” snarare är en ständig rörelse av olika ”historier” vars hegemoni både kan och bör omförhandlas – att äga historia är att äga makten.

En uppmaning till handling

Bouchra Khalilis ”Foreign Office” undersöker decenniet efter Algeriets självständighet 1962. I Alger, ”revolutionärernas huvudstad”, samlades frigörelseorganisationer från stora delar av världen. Khalilis verk prövar, liksom flera andra bidrag i biennalen, alternativa former av historieberättande. Kollaget av röster, bilder, kartor och dokument återger en pulserande revolutionär historisk tid, men blir i sin gestaltning även en uppmaning till handling.

Den ensamma mikrofonen i Shilpa Guptas ”Tryst with Destiny” och ljudet av en sorgsen röst som läser det indiska självständighetstalet från 1947 är ett av flera suggestiva verk i katedralen på Röda sten. För att komma in tvingas man först passera Kader Attias installation: ett takstängsel fyllt med sopor. Verket är återskapat efter en gata i Hebron där palestinier likt råttor bor och arbetar under avfallet medan judiska bosättare lever ovanför. Känslan av instängdhet förstärks av den kakafoni som ekar från videoverken i övriga rummet.

I den parasiterande paviljong som tillfälligt byggts på Röda stens huskropp av arkitekten och aktivisten Santiago Cirugeda, genomför Loulou Cherinet under hösten en diskursanalys av det nysvenska ordet utanförskap, som ersatt begreppet segregation efter att ha lanserats av alliansen 2006; en språklig förskjutning som förflyttade ansvaret från samhälle till individ. Språkets makt är även temat för Meleko Mokgosi på Konsthallen, som gått igenom verktexter från utställningen "African art" på Metropolitan Museum of Art i New York 2012 som visar att en kolonial och exotiserande syn på afrikansk konst lever kvar än i dag.

Samhällsrelevant och eftertänksam

På fem utställningsplatser borrar drygt 30 konstnärer med sina skiftande uttryck rakt in i en brännande samtid. Vartenda verk förtjänar sin plats i den här biennalen – den mest genomtänkta och bäst installerade upplagan hittills. Utställningarna vävs samman av Runo Lagomarsinos 28 solteckningar ”In the middle of the lands”, ett slags återkommande varning om Medelhavets förrädiska vatten.

Det krävs en hel del tid att ta sig igenom allt. Men utan att kompromissa med de estetiska kvaliteterna förmår den här biennalen visa att konsten faktiskt kan ge ett handlingsutrymme för marginaliserade röster, och vara samhällsrelevant och eftertänksam på samma gång.

 

Anna van der Vliet

Kulturen@expressen.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!