RECENSION. En landskapsmålning är både porträtt och självporträtt, på en gång objektiv iakttagelse och en inre projicering. Också för en extrem realist som Zola var konstverket en verklighet sedd genom ett temperament. Och på Waldemarsuddes utställning ”Kvinnliga pionjärer. Visionära landskap” möter vi fyra olika temperament från 1890 till 1920-tal, alltså mellan symbolism och modernism: Anna Boberg, Ester Almqvist, Ellen Trotzig och Charlotte Wahlström. De är i dag förvånansvärt bortglömda trots att de väckte stor uppmärksamhet i sin samtid.
Ett fotografi visar en rejält påpälsad Anna Boberg i Lofoten i färd med att måla ett arktiskt landskap: utan tvivel en äventyrerska. Annars var hon van att röra sig i societetens salonger, god vän med kronprinsparet och beundrad av Sara Bernhardt. Lofoten blev en uppenbarelse som träffade henne mitt i hjärtat; hon återvände gång på gång och hennes make Ferdinand Boberg lät till och med uppföra en primitiv stuga åt henne intill det vilda havet.
Hon är kanske den enda i gruppen som verkligen gör skäl för namnet pionjär och visionär.
Här hittade hon sitt yttre och inre landskap. Anna Boberg formar och modellerar de dramatiska bergen så att de liknar ett slags teatrala kulisser i papier-maché; så iscensatte hon tillvarons yttersta utpost, geografiskt och existentiellt. Den slutliga bearbetningen gjordes inte inför motivet utan i ateljén, en självsvåldig och rent målerisk process – ungefär som då Monet slutförde sin katedralsvit. Hon är kanske den enda i gruppen som verkligen gör skäl för namnet pionjär och visionär.
De tre andra målarna för en mer meditativ, melankolisk och stämningsmättad dialog med sina landskap och avviker knappast från tidens språk, från konstnärer som Prins Eugen, Karl Nordström eller Hanna Pauli. Och alla fyra hade, precis som Hilma af Klint och Anna Cassel, inspirerats av samtidens teosofiska rörelse; att den leddes av clairvoyanta visionärer som Madame Blavatsky och Annie Besant gjorde den kanske särskilt lockande bland kvinnliga konstnärer.
Det sublima överväldigar med en skönhet som väcker en hisnande bävan.
Konstnären föds in i ett språk, som hon kan lära sig, tänja på eller kanske bryta mot. Också motivet – till exemplet landskapet – finns där som en given genre att förhålla sig till. I utställningen på Waldemarsudde ser vi prov på olika metoder i väntan på det modernistiska genombrott som ännu ingen kunde ana; några tillbakablickande, andra som Ellen Trotzig försiktigt radikala.
Men den estetiska kategorin ”det sublima” erbjöd en genväg till uppbrottet, en kategori som otåligt överskrider både det traditionellt sköna och pittoreska. Det sublima överväldigar med en skönhet som väcker en hisnande bävan. Och det är där autodidakten Anna Boberg hittar sina arktiska landskap och det kosmiska, nattliga himlafenomenet i målningen ”Norrsken”.
KONST
Kvinnliga pionjärer. Visionära landskap
Waldemarsudde, Stockholm
Till 20/8
Peter Cornell är kritiker på Expressens kultursida.