Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tankeväckande om gåtfulla nomader

Nils Forsberg. Foto: MIKAEL SJÖBERG

Skyterna, ett säreget ryttarfolk från antiken, återupptäcks i en fascinerande utställning på British museum.

Nils Forsberg gläds åt en svindlande historielektion utan pekpinnar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST | RECENSION. Ett lösskägg. Inte en peruk, utan ett lösskägg. Texten bredvid montern upplyser sakligt om det. Varför i all världen har man hittat lösskägg i en grav tillhörande en antik nomadhövding?

Höstens stora utställning på British museum ägnas åt skyterna, grekernas namn för de ryttarfolk som under första årtusendet före Kristus levde på stäpperna norr om Svarta havet bort till Altaibergen, alltså ungefär från dagens Moldavien till Kazakstan. Redan de gamla grekerna, som mötte skyter på sina handelsstationer runt Svarta havet, tyckte att de var märkliga.

De talade ett indoeuropeiskt språk, släkt med persiska. Någon skriven litteratur finns inte bevarad, men de begravde sina döda i en sorts gravhögar där fynd tidigt gjordes, men många har grävts ut under modern tid. Inte alla har varit plundrade och man har hittat rader av olika föremål, och inte minst guld. Fantastiskt guld.

 

LÄS MER: Nils Forsberg ser klimatkonst på Artipelag

Tatuerad människohud

Bältesspännen, smycken och detaljer på vapen utgör blinginslagen på utställningen. Detaljnivån och uttrycksfullheten är enastående, med säker och driven stilisering utan att bli abstrakt. Det är mycket djurmotiv – hjortar och kattdjur hade av allt att döma särskilt stor betydelse inom den skytiska mytologin. Hästar förekommer förstås också ofta.

Skytisk ryttare. Spänne i guld, 300-talet f Kr. Foto: VLADIMIR TEREBENIN / EREMITAGET, ST PETERSBURG

Det kan likna forngermansk men också indisk konst, antingen för att skyterna var nomader och tog intryck från olika kulturer, eller också för att den bär spår av en urindoeuropeisk formvärld, innan den delats upp i olika stilar. I en bok häromåret argumenterades för övrigt för att den keltiska Arturlegenden har skytiskt ursprung.

Mycket imponerande och intressant. De mer vardagliga föremålen är nästan ännu intressantare.

Den sibiriska permafrosten har bevarat allt från mumifierade kroppar (tatuerad människohud måste höra till det magstarkare man kan se på ett museum) och gammal ost (japp, bokstavligen) till träföremål och till och med textilier. Det är svindlande att se 2500 år gamla tygföremål, matta i färgen men med mönstren fullt synliga.

 

Rök från hampafrön

Grekerna betraktade alltså skyterna med någon sorts skräckblandad fascination. Till att början med var de inte bofasta, och det måttfullhetsideal som grekerna tidigt omhuldade och odlade tillhörde inte skyternas mer utmärkande drag. ”Låt oss inte supa som skyter i kväll igen, utan blott bli lite lätt salongs” skrev, fritt översatt, Anakreon (närmast en Carl Michael Bellman från senarkaisk tid) i en känd dikt. Men det slutar inte där.

Ett av de märkligare föremålen på utställningen är en tältstomme av några dryga meter höga pinnar, resterna av en tältduk och ett litet fyrfat gjutet i koppar. Det bekräftar något som skrevs om på 400-talet före Kristus av Herodotos, den förste historikern som länge betraktades som en sagofarbror men vars iakttagelser ofta bekräftats av den modern arkeologin.

Ställning till röktält samt fyrfat. 300-talet f Kr. Foto: VLADIMIR TEREBENIN / EREMITAGET, ST PETERSBURG

Seder och bruk hos folken i öst intresserar honom mycket. Bland annat berättar han hur skyterna brukar krypa in i ett litet tält och andas in röken från glödande hampafrön, och hur den får dem att yla av glädje.

Skyterna följaktligen inte bara söp. De rökte på också.

Det är en sådan anordning som visas här, och det är ungefär så långt utställningen går, men det slutar egentligen inte där heller. Skyterna förbryllade grekerna, men ställer saker på ända även för oss moderna människor.

Man har hittat gravar tillhörande kvinnliga krigare, ibland med kvarlevorna efter unga män liggande vid deras fötter. Hade dessa offrats? Att den grekiska myten om amasonerna blev en sådan succé berodde på att den för grekerna var närmast obegriplig – tappra kvinnor som från hästryggen behärskade bågskytte till fulländning, det var bara för mycket. Hos skyterna finns nog något av dess upprinnelse.

 

Utan påklistrad teori

Männen, då? En grekisk medicinsk skrift från 400-talet påpekar att skyterna på grund av sitt myckna ridande jämte vanskötsel av könsdelarna förlorar både lust och virilitet. Herodotos nämner androgyna spåmän, och någon sorts skägglösa men manliga gudomar finns avbildade på vissa konstföremål. Kunde skytiska män på något sätt avstå sin manlighet och bli schamaner?

Här finns en del att fördjupa sig i. Skyterna tycks onekligen ha haft en mer avslappnad inställning till könen än de mycket binära grekerna. Att det inte görs någon poäng av det här skulle kunna bero på att British museum samarbetat med Eremitaget i Sankt Petersburg och att det från rysk sida inte finns något större intresse för att queerkoda museets föremål.

Jag har i alla fall svårt att sluta tänka på det där lösskägget i montern.

Utställningen tangerar flera frågor som anses viktiga i dag – konstruktionen av en identitet i förhållande till den andre, normer kring könen, alternativa levnadssätt – men gör det utan något påklistrat teoretiskt perspektiv. Föremålen och det vi vet om skyterna talar med egen röst. Det är en utställning av ett slag som inte kommer till i något tillfälligt projekt, den är resultatet av forskning och kontinuitet och ännu mer forskning. Exakt sådant som inte karakteriserat svensk museipolitik på senare år.

De var indoeuropéer, precis som vi, och ändå så annorlunda. Skyterna försvinner ur historien något århundrade efter Kristi födelse när andra folk drar fram. Kvar finns guldet, de mirakulöst bevarade föremålen och berättelserna om dem. Vad som ytterst tonar fram är en bild av hur allt kanske, möjligen kunde ha blivit väldigt annorlunda. Kanske inte så att den pårökta genderbender-nomaden hade varit norm, men en värld utan den grekiska kategoriseringen av den. 

Helt svindlande, mycket tankeväckande och svårt att fatta.

 

Nils Forsberg är konstredaktör och kritiker på Expressens kultursida.

 

KONST

SCYTHIANS: WARRIORS OF ANCIENT SIBERIA

British museum, London

Till 18/1