Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sölvesborgs konstdebatt är en viktig påminnelse

Konstnären och konstteoretikern Lars Vilks.Foto: ALEX LJUNGDAHL
Louise Erixon, kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg (SD).Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Lars Vilks om Sölvesborg och samtidskonsten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Vid något sällsynt tillfälle kan ett litet initiativ åstadkomma något långt mer än vad det var tänkt. Så är fallet med Sölvesborg och konsten. Samstyret (SD, KD, M och SoL-partiet) deklarerar att man inte ska prioritera inköp av provocerande samtidskonst. Detta är fullt tillräckligt för konstvärldens elittrupper att rycka ut i en gemensam exercis. 

Från hög till låg står man i givakt för att förkasta detta som ett angrepp på normkritiken och den fria konstens överskridande. Utspelet är naturligtvis futtigt och en enkel upprepning av gammaldags högerpolitik som gärna vill markera om konsten ska vara smal eller för en bredare publik.

Samtidskonsten är självfallet en elitistisk minoritet som kräver särbehandling. Det är utgångspunkten för konstens nyskapande. Då jag själv sitter i den bubblan (ehuru jag torde vara en något obekväm medlem) har jag inget emot detta. 

Samtidskonsten saknar helt enkelt en utmanare.

Men det låter sig utan vidare sägas att den samtidskonst som vi har i dag har sedan något decennium blivit konventionell, utan att någon lyfter ett finger för att ifrågasätta dess givna normer. Samtidskonstens agenter anser sig företräda radikal konst som dessutom är exemplariskt god och som genuint arbetar för allas lika värde och andra klyschor som vi har sett lite för mycket av. 

Den så kallade radikala samtidskonsten är numera en konventionellt bekräftande del av den institutionella maktens territorier. Som man lätt kan räkna ut har konsten inte kunnat påverka något av betydelse utanför konstvärlden. När samtidskonsten vill bli aktivistisk försöker man att byta ut bilden av verkligheten mot verkligheten. Men då blir det bara propaganda och ingen konst.

När det nu talas om impressionisterna som en förebild för en expanderande samtidskonst har man gått ordentligt vilse. Det man högtidligen försvarar är inget annat än den rådande maktens privilegier, liksom den tidens akademism avvisade impressionisterna. Samtidskonsten saknar helt enkelt en utmanare. Sölvesborgshändelsen, i all sin omedvetenhet, påminner oss om det. 

Liksom att vi inte må glömma futurismens uppfattning: ”Konst kan inte vara något annat än våld, grymhet och orättvisa”.


Av Lars Vilks

Lars Vilks är konstnär och tidigare konstprofessor.

Eva Beckman och Daniel Sandström i debatt efter ”Gokväll”-stormen.