Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Sensationslystnad

Galleristen Henrik Rönnquist.
Foto: Lasse Svensson

Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö öppnade förra helgen konstnären Dan Parks utställning för allmänheten. Dan Park har gjort sig känd genom rasistisk och hotfull konst, som han under flera år tapetserat Malmös elskåp med.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tidigare i år blev han dömd för hets mot folkgrupp. En av bilderna som fällde honom avbildade tre svarta män hägnades i snaror, varav en är Jallow Momodou, ordförande i Afrosvenskarnas riksförbund.

Nästa konstnär att ställa ut på galleriet är Femen-aktivisten Jenny Wenhammar, som kandiderar för Miljöpartiet i Skåne. I höstas blev hon dömd för förargelseväckande beteende efter att barbröstad tagit sig in i moskén på Södermalm. Jenny Wenhammar intervjuades av Sydsvenskan efter att polisen stängt ner Dan Parks utställning efter misstanke om brott och hon har inga problem med att ställa ut på samma galleri:

"Vissa saker, som när han hängt ut personer, är jag emot men jag tycker samtidigt att möten är det viktigaste, varför är Dan Park så bitter till exempel?"


Nu är det väl ändå så att Dan Park inte är bitter, utan en rasist med en mycket tydligt agenda: att fortsätta hota, kränka och förnedra minoriteter. Galleristen Henrik Rönnquist är även han brottsmisstänkt, och om detta säger Wenhammar: "Jag avvaktar. Jag är nyfiken på processen och på vad som händer. Jag är inte ens säker på var jag står själv. Det är ifrågasättandet av gränser som intresserar mig i min konst".

Gränser är intressanta och enkla att utforska när du själv inte står i skottlinjen. I en tid som allt hårdare präglas av motsättningar är det viktigt att som konstnär inte vika undan sitt ansvar. Att känna sig nyfiken på processen, eller på vad som händer när man passerar gränsen för rasism och fascism, är en lyx vita människor som inte avbildas i en avrättning kan unna sig. Kanske tycker Wenhammar inte att galleriets handlingar är speciellt uppseendeväckande efter sin tid i Femen, som själva jobbar mer med sensation än med eftertanke.


Tone Schunnesson